Skip to main content.


den 6 juni 2010


  Dagens insikter

Av någon anledning kom jag att tänka på Irakkriget idag och varför så många har haft så svårt att stödja USA i det kriget. Om jag förstått kritiken rätt handlar motståndet mot kriget mest om att den dåvarande amerikanska administrationen misstänktes ha snäva ekonomiska avsikter med kriget. Kriget handlade aldrig om att befria det irakiska folket från en brutal förtryckare utan om att säkra oljetillförseln från Irak till USA. En vanlig slogan i USA var ”Bush lied, people died”.

Men George Bush var inte USA. Om vi ska bedöma USA:s avsikter borde vi fråga alla de amerikaner som deltog i kriget, i Irak och på hemmafronten. Det handlar om flera hundratusen människor. Till soldaten i Irak borde vi fråga: ”Varför är du här?” Och till soldaternas föräldrar: ”Varför krigar er son i Irak?”. Vi kunde också ställa frågan varför de var villiga att riskera sina liv? Något säger mig att ingen skulle ha svarat: ”Jag är här för oljans skull.” Inte heller tror jag att någon förälder skulle ha svarat: ”Min son riskerar livet i Irak för att vi ska fortsätta att ha billig bensin här i landet.” Vad de faktiskt hade svarat på frågan skulle ha skiftat. Men jag är övertygad om att en överväldigande majoritet skulle ha svarat något i stil med: ”Jag är här för att göra gott, för Irak och för Amerika”.

Om vi bedömer USA:s avsikter på detta viset, vilket jag tycker är mer rättvist, tillsammans med krigets resultat (att Iraks folk för första gången själva får ha inflytande över sitt lands utveckling) menar jag att det blir ganska enkelt att komma till slutsatsen att Irakkriget var rättfärdigt och hade förtjänat vårt stöd. Sedan har jag aldrig tvivlat på vare sig George Bushs eller Tony Blairs avsikter. Men det vet ni redan.

Dagens andra insikt handlar om på vilket sätt folk i allmänhet bedömer en handling. Inom teorin för det rättfärdiga kriget finns en uppdelning mellan moraliska och visliga bedömningskriterier. Ett land kan exempelvis ha en moralisk rätt att inleda ett krig om det är allvarligt hotat eller om ett annat land utför en allvarlig orätt, som att slakta sin befolkning. Men bara för att landet har denna moraliska rätt kan det finnas andra skäl som talar emot. Oddsen att vinna kriget kanske är små. Och har verkligen alla andra medel (typ diplomatiska) prövats? Dessa är de visliga (eng. prudential) bedömningskriterierna.

Om de moraliska kriterierna oftast är någorlunda lätta att avgöra för en person med sin moraliska kompass intakt är det visliga bedömningskriterierna avsevärt svårare att reda ut. För hur ska man säkert kunna veta sin motståndares styrka? Eller veta om ytterligare en diplomatisk giv skulle kunna ge något? Det är inte för inte som dessa kriterier kallas visliga: endast en klok (och oftast erfaren) statsman kan bedöma dem.

De moraliska kriterierna är primära och de visliga sekundära eftersom det måste vara viktigast att bedöma vad som är moraliskt rätt. Och nu kommer min upptäckt: det verkar som om människor idag har svårt med moraliska resonemang och istället fokuserar på politiska, juridiska eller militära bedömningar av en handling. Dessa blir primära trots att det i många fall är helt omöjligt att på avstånd (läs: på läktarplats) göra en korrekt bedömning av exempelvis de politiska konsekvenserna av en handling eller de militära alternativen.

Det fall jag självklart tänker på nu är Israels blockad av Gaza och bordningen av skeppen i ”Ship to Gaza”. Jag har inte hört eller läst något i svenska medier om huruvida Israel skulle ha rätt att blockera sjötrafiken till Gaza. Eller om huruvida Israel hade rätt att borda fartygen. Och då menar jag moraliskt rätt, inte juridiskt. Det är som att denna kategori inte existerar i Sverige. Istället handlar diskussionen om hur smart det var av Israel att borda skeppen på det sätt som de gjorde. Gynnas inte Hamas av den våldsamma konfrontation som uppstod? Det handlar också om juridik. Och det handlar om ”övervåld”. Eller, som Johan Norberg skrev häromdagen, att blockaden endast gynnar Hamas.

Men ärligt talat: vem gör bäst dessa ganska komplexa bedömningar? Jag menar att det är uppenbart att de flesta av oss här i Sverige knappast har den fulla bilden och vi därför borde vara sparsamma med denna typ av bedömningar. Däremot tycker jag att vi borde ägna frågans moraliska dimensioner mer uppmärksamhet.

Andra skriver om: , , , , , , ,

Share on FacebookTweet about this on TwitterShare on Google+Share on LinkedInEmail this to someonePin on PinterestShare on TumblrShare on Reddit

Du kan kommentera, eller pinga från din egen sajt.



6 kommentarer till “Dagens insikter”

  1. Denny Wikberg säger:

    I frågan om Irakkriget håller jag med dig, ett öppet krig sparade till och med liv då blockader och intern terror orsakade många dödsoffer. I Gazafrågan har jag dock inga svar, det är en oerhört oöverblickbar situation, och det är väl därför man pratar i juridiska termer, den moraliska frågan är inte lätt att avgöra. Den moraliska frågan påverkas ju också av vilka de faktiska konsekvenserna blir av handlandet. Jag brukar ställa mig så opartisk som möjligt i Israel-Palestina frågan vilket inte alltid är så populärt då många kräver att man väljer sida, oberoende av vilken sida folk väljer anför dom dessutom ofta moraliska skäl!

    Att Israel får mycket kritik tror jag beror på att det är en fungerande stat med fungerande parlamentarism och infrastruktur m.m. man kräver mer av dom, ungefär som man kräver mer av den som har större makt, ett storasyskon eller en chef ex.

    den 6 juni 2010 kl 9:19
  2. HH säger:

    För min del anser jag att det stora problemet med invasionen av Irak var att man inte inväntade ett beslut i FN. Det kan inte stå vem som helst fritt att gå in i ett annat land och avsätta dess ledning bara för att den anses vara diktatorisk och skadlig för det egna folket. I så fall finns det ganska många länder som är i farozonen. Varför just Irak?

    Beträffande blockaden mot Hamas tycker jag att tystnaden kring Egyptens del i samma blockad är bevis nog för att agendan i första hand är politisk – inte humanitär. Detta understryks ytterligare av att man vägrade låta Israel transportera förnödenheterna landvägen.

    den 6 juni 2010 kl 13:49
  3. HH säger:

    Denny: Visst kan det ligga något i att Israel får mer kritik eftersom förväntningarna på dem är högre. Den som är stor måste vara snäll. Och en terrororganisation förväntas ju inte precis leva upp till samma demokratiska ideal.

    Men det blir också knepigt att använda olika måttstockar. En storasyster reagerar förr eller senare om hon märker att det fjäskas för lillebror, att endast hon som är stor behöver hålla överenskommelser, att hon får skulden när han bråkar osv. Om föräldrarna (i det här fallet resten av den civiliserade världen) ställer sig på lillebrors sida oavsett hur han beter sig, är det inte underligt om storasyster så småningom tar saken i egna händer.

    den 6 juni 2010 kl 20:58
  4. Denny Wikberg säger:

    HH: Det har du förstås rätt i, det är inte hållbart i längden att använda olika måttstockar. Båda parter inblandade borde ju i en optimal situation göra sitt bästa för att lösa konflikten. Att göra sitt bästa betyder dock sammanhanget olika saker då resurserna och organisationsmöjligheterna är olika, man kan alltså tänka sig att de olika parterna med samma uppoffringar presterar på olika nivå.

    I praktiken tror jag faktiskt att det politiska trycket fördelas förhållandevis rättvist mellan parterna, varken EU, FN eller USA är väl uppenbart partiska?

    den 6 juni 2010 kl 22:00
  5. HH säger:

    Denny: Nej, det kan du kanske ha rätt i. Det är förmodligen bara de svenska medierna som är partiska och ibland förmedlar ett intryck av att omvärlden är entydigt emot Israel.

    Det gäller att inte låta sig luras av journalistiken. Inte så lätt alla gånger. Tack för påpekandet.

    Intressant förresten att Israel nu börjar fundera på att lätta på blockaden och låta fartyg leverera förnödenheter till Gaza efter israelisk säkerhetsinspektion. Låter som en god idé. Jag är ganska nyfiken på hur länge aktivisterna har lust att fortsätta med sin ”humanitära hjälp” när den inte längre skadar Israels anseende och det inte längre finns några propagandasegrar att vinna. Trots allt är ju fartygens laster bara en droppe i havet jämfört med alla lastbilar fulla med förnödenheter som dagligen anländer till Gaza från Israel.

    den 7 juni 2010 kl 15:16
  6. Denny Wikberg säger:

    Ja det är bra om det öppnas upp på nått sätt! Det är så mycket som är alldeles galet i situationen. I efterhand måste man ju säga att man på båten skulle släppt upp soldaterna på en gång istället för att spola ner dom, en bra regel är att inte göra motstånd mot militär och polis om det inte är absolut nödvändigt. Att sedan både Turkiet och Iran blandat sig i som dom gjort blir helt barockt, ingen av dom är väl kända som förkämpar för demokrati och mänskliga rättigheter.

    Om konflikten ska kunna hanteras på nått sätt tror jag att USA/Nato, Israel, EU och vettiga palestinska krafter måste agera samfällt militärt och organisatoriskt. Just nu känns det tyvärr som att varken Israel eller de palestinska rörelserna är beredda till de uppoffringar som krävs!

    den 8 juni 2010 kl 21:36

Kommentera detta inlägg

XHTML: Du kan använda dessa taggar: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>