Skip to main content.


den 8 april 2010


  Om porr, onani och deras sociala kostnader

Stefan Swärd skriver om porr och onani i ett blogginlägg idag. Ämnet behöver talas om, det är jag övertygad om. Porrens effekter på både aktörer och åskådare är djupt negativ och jag har vid ett par tillfällen tidigare berört ämnet. Så här blir det enbart några kommentarer till det som Stefan skrivit:

För en gift person är porr förödande. Det kan totalt förstöra ett äktenskap. Det handlar egentligen om en form av otrohet och ett äktenskapsbrott. Har en gift man problem med porr behöver man få hjälp i förbön, själavård, och komma ur ett beroende. För det handlar ofta om ett beroende. Samtidigt är porren en stor lockelse för män, den manliga sexualiteten triggas av att se vackra kvinnokroppar – det kan vi inte förneka.

Porren utgör en potentiell frestelse för alla män. För precis som Dennis Prager undervisar om är män väldigt visuellt orienterade. Vår blick dras med automatik till kvinnokroppar. Däremot har jag problem med att Stefan jämför porren med otrohet och äktenskapsbrott. Det är viktigt att vi upprätthåller en skillnad mellan tankar och fantasier å ena sidan och vad vi faktiskt gör å den andra. Vi ska inte tolka Jesu ord i Matteus 5:27 som att han jämställer det lustfyllda beskådandet av en kvinna med äktenskapsbrott. Nej, det är i hjärtat som mannen har brutit hennes äktenskap. Sedan ska vi vaka över våra hjärtan förstås men vi talar ändå om olika grader av försyndelser.

Stefan igen, om onani denna gång:

Gud har tänkt sig sexualiteten som gemenskap mellan en man och en kvinna för ömsesidig glädje. Att hålla på och onanera själv, eller runka som vi säger i Stockholm, är inte särskilt roligt. Bibeln har dock inget att säga om saken så det finns ingen anledning att jättemoralisera över detta. Men det stämmer inte med Guds tankar om sexualiteten. Man bör också ställa sig frågan över vad man tänker på när man onanerar. Det kan kopplas till fantasier och bilder som inte är särskilt bra. Och som kan bli tvångssyndrom. Även här behöver man leva i öppenhet, inte sopa under mattan. Jag tycker också att det blir fel om onani blir en så stor grej så att ens kristna liv helt sjunker ihop i fördömelse och misströstan på grund av detta.

Jag reagerar på uttrycket ”jättemoralisera”. Vad innebär det? Är onani en synd eller ej? Om det är en synd, vilket Stefan ändå verkar tro, bör den bekännas och förkunnas som synd. Det är inte värdigt en kyrkoledare att ta sådana uttryck i sin mun. Som all annan synd lämnar vi den bakom oss först när vi bekänt och blivit förlåtna. Och precis som med all annan synd är självfördömelse ett problem. Här ligger en stor utmaning: att ständigt vara framåtblickande och konstruktiv och inte ägna våra tankar åt gamla försyndelser. Och precis som med all annan synd har vi en skyldighet att förhindra att vi faller i synd. Märker vi att vi har fått en syndfull vana måste vi finna sätt att bryta denna vana. Talar vi om onani kan det innebära att undvika att sova ensam (som gift). Som singel gäller det att fylla sitt liv med positivt innehåll och att ringa goda vänner när lusten faller på. Livet är ett krig på många plan, så även på detta.

Även Maggie Gallagher skriver om pornografi idag. Det handlar om dess sociala kostnader, ett ämne som avhandlas i en ny bok med titeln The Social Cost of Pornography (följ länken för att läsa om spännande ämnen som The Moral Bases for Legal Regulation of Pornography, Pornography’s Effect on Interpersonal Relationships, The Impact of Pornography on Women, On the Abuse of Sex m.fl.):

But to me the most important potential cost of porn is its effects on ordinary men and their ordinary relationships. According to Layden: ”Exposure to pornography leads men to rate their female partners as less attractive than they would have had they not been exposed and to be less satisfied with their partners’ attractiveness, sexual performance, and level of affection, and expressed a greater desire for sex without emotional involvement.”…
    Porn disconnects the reward system of the male sex drive from the drive to master reality. Porn is nowhere near as satisfying as a real relationship with a woman, but it is a lot easier and much less fraught with the possibility of failure or humiliation. Porn use thus is an aid to sexual failure in men, and a contributor to our ongoing failure to create a culture that connects men and women, parents and children, sex and love.

Amen till det!

Andra skriver om: , , , , , ,

Share on FacebookTweet about this on TwitterShare on Google+Share on LinkedInEmail this to someonePin on PinterestShare on TumblrShare on Reddit

Du kan kommentera, eller pinga från din egen sajt.



36 kommentarer till “Om porr, onani och deras sociala kostnader”

  1. Malin säger:

    Jag blir så himla ledsen när jag läser din blogg.

    den 9 april 2010 kl 13:52
  2. pelle säger:

    Det var tråkigt att höra. Varför blir du ledsen, Malin?

    den 9 april 2010 kl 14:36
  3. Malin säger:

    Jag har läst lite olika inlägg, bland annat om homosex och dylikt.. och för mig är det så himla självklart att de har precis samma rätt som oss andra att gifta sig i kyrkan. Jag respekterar dina åsikter, naturligtsvis, men jag blir ändå lite ledsen. Samma när det gäller abort, något som jag själv även gått igenom. Jag har nog bara lite svårt att förstå, tror jag.

    den 9 april 2010 kl 14:40
  4. pelle säger:

    Ok, så det gällde inte detta inlägg. När det gäller homosexuellas rätt att gifta sig (i kyrkan eller på andra ställen) tycker jag nog att jag förklarat varför äktenskapet bör vara förbehållet en man och en kvinna. Se exempelvis här. Och när det gäller abort är argumentet ännu enklare, nämligen att varje abort dödar en liten oskyldig människa. Och det borde väl vara fel? Läs lite mer här. Men vad tycker om du om det jag skriver om porr och onani, då?

    den 9 april 2010 kl 15:04
  5. Malin säger:

    Jo, jag har läst.. men håller inte med nånstans. Jag vet att äktenskapet från grunden är skapat för man och kvinna, men jag tycker man ska följa med samhällets utveckling och kunna vara öppen för att ändra på saker. Och jag ser inte ett veckor gammalt foster som en människa, så där tycker vi inte heller lika. Angående onani tycker jag det är något fint och skönt.

    den 9 april 2010 kl 15:13
  6. pelle säger:

    Ok. Då vet vi att vi tycker olika. Men jag vet inte varför du tycker som du tycker. Jag har ställt upp argument mot både samkönade äktenskap och aborter, så att du vet i alla fall hur jag resonerar. Men jag förstår inte hur du kan säga att ett foster inte är en människa. Vilkens slags varelse är det annars? Och det där med att följa med samhällsutvecklingen förstår jag inte heller. Det är ju inget argument. Är inte starka familjer viktiga idag också?

    den 9 april 2010 kl 16:12
  7. Malin säger:

    Givetvis är starka familjer viktiga, men jag tycker inte att styrkan ligger i något speciellt kön. Styrkan, för mig, ligger i den kärlek och respekt som finns inom familjen. Jag tycker givetvis att homosexuella ska ha samma rättigheter som heterosexuella att adoptera barn också. Abortfrågan är svår på det sättet att det ju är på väg att bli en människa, men inte har blivit det ännu. Det är alltså ett foster, inte en människa.

    den 9 april 2010 kl 16:57
  8. Malin säger:

    Ett av dina argument är att könsneutrala äktenskap är av ondo. Hur kan kärlek vara av ondo? Det är för mig ett mysterium. Det finns dessutom massvis av heterosexuella äktenskap där barn far illa, så att det är just en man och en kvinna är definitivt ingen säkerhet för att det är bra. Det är människan som avgör, inte könet.

    den 9 april 2010 kl 17:02
  9. pelle säger:

    Kul att vi har det här samtalet, tycker jag. Först om aborter: Du säger att det som lever i mammans mage är ett foster, inte en människa. Men visst är det ett mänskligt foster?! Att vara foster är ju ett led i människans utveckling, precis som vi senare blir spädbarn, tonåring och sedan vuxen. Vi har ju alla varit ett foster, eller hur?

    När det sedan gäller könsneutrala äktenskap menar jag inte, och har aldrig skrivit, att kärleken mellan två samkönade människor är av ondo. Kärleken mellan två syskon är inte heller något ont, förstås. Inte heller den mellan en man och två kvinnor. Det jag menar är att äktenskap handlar om mer än kärlek. Handlade det enbart om kärlek, varför då säga nej till syskon som älskar varandra eller en man och två kvinnor som säger sig älska varandra? Mitt argument är att äktenskap, förutom kärlek, handlar om familj och barn. När äktenskapet inte längre handlar om familj och barn, utan bara om en slags bekräftelse av kärleken mellan två eller flera människor, då har äktenskapet upphört av vara det skydd för den uppväxande generationen som det alltid varit. Det är för att skydda människosläktet som jag tycker att äktenskapet ska bevaras som det alltid har varit, alltså för en man och en kvinna som vill bilda familj och skaffa barn.

    den 9 april 2010 kl 20:04
  10. Esko säger:

    Kan inte låta bli att kommentera kommentar nr 8 från Malin. Hon frågar hur kärlek kan vara av ondo? Kärlek kan självklart vara av ondo beroende på hur vi definierar den. En pedofil tycker att hans/hennes kärlek till ett barn är äkta och innerlig, men hos alla friska människor så är den betraktad som något sjukt och perverst.

    den 9 april 2010 kl 20:16
  11. Malin säger:

    Nu vet jag inte om du var ironisk eller inte angående att det var kul eller inte?

    Självklart är det ett mänskligt foster, men för mig känns det som att det är väldigt långt ifrån en människa. Hade jag fött ett barn hade jag ju aldrig någonsin tänkt tanken på att ”ta bort det”. När jag var gravid och valde att göra abort kändes det såklart jobbigt med tanken på att det hade kunnat BLI en människa, men samtidigt så kändes det ändå så självklart att det var så det måste bli. Dock skulle jag aldrig försvara det misstaget som gjorde att jag hamnade i den situationen och tvingades ta det beslutet. Tyvärr finns det ju även människor som missbrukar möjligheten att göra abort och det är jag helt emot. Det är svårt för mig att argumentera för något som för mig känns så självklart, jag kan liksom inte rada upp en massa anledningar som du kan.. jag bara känner i mitt hjärta att det var rätt.

    Jag förstår vad du menar om kärnfamiljen och givetvis är det något som ska skyddas och bevaras. Jag tycker att äktenskapet ska vara mellan 2 st människor, som inte är släkt på nära håll. Visst får man gifta sig med sin kusin förresten? Det behöver inte vara så svart eller vitt som du beskriver det, men jag är verkligen glad för att svenska kyrkan nu gått med på att viga även homosexuella. Jag blir lite ledsen över att du tycker att det är fel när även det känns så självklart i mitt hjärta. Även här har jag svårt att ge dig konkreta argument annat än att jag verkligen KÄNNER att det är rätt. Jag tycker att t ex två tjejer som vill bilda familj och skaffa barn – ska ha precis samma rättigheter.

    den 9 april 2010 kl 20:17
  12. Esko säger:

    Vill rekommendera boken ”At the Altar of Sexual Idolatry” av Steve Gallagher som driver sidan http://www.purelifeministries.org/

    den 9 april 2010 kl 20:20
  13. Ulrik Fagerholm säger:

    Kära alla förebedjare som läser Pelles blogg. Tacka Gud för samtalet vi sett och be för oss alla som liksom haltar. Vi som är hammare i Orden men syndiga på Jorden. Med Jesu Hälsning+

    den 9 april 2010 kl 20:29
  14. Malin säger:

    Esko: Det är en viss skillnad på det jag menade och det du skrev, vilket jag tror att du redan vet.

    den 9 april 2010 kl 22:01
  15. pelle säger:

    Malin, jag var inte ironisk. Men förstår du då inte att om den lilla varelsen är ett mänskligt foster, ja då är det en människa. Det är en människa som just då är ett foster men om några månader är ett spädbarn. Hur det känns är en annan sak. Vad den lilla varelsen i magen är avgörs inte av någons känslor. Titta på bilderna som finns på abortnej.se och säg mig sedan om det du ser inte är människor, små döda människor.

    Även när det gäller samkönade äktenskap talar du om hur du känner det. Men det kan inte vara avgörande för vad som verkligen är rätt eller fel. Om en person känner en sak och en annan person känner en annan sak, som du och jag gör nu, vad är då rätt? Våra känslor kan spela oss spratt. Ta bara exemplet med mamman till pojken som våldtog ett par flickor i Bjästa. Hon förnekar fortfarande (vad jag vet) att pojken är skyldig, antagligen för att hon i sitt hjärta känner att han omöjligen kan vara skyldig. Så är det ofta med mammor; deras söner är änglar för dem. Men verkligheten är ofta en helt annan. Och det är verkligheten jag talar om.

    den 9 april 2010 kl 22:54
  16. Malin säger:

    Vi har helt klart olika åsikter. Nu är det ju lagligt med både abort och könsneutrala äktenskap i Sverige och det är jag så otroligt tacksam för. Det måste vara fler som tycker och känner som jag, än de som tycker och känner som dig. Det gör mig glad.

    den 10 april 2010 kl 9:35
  17. pelle säger:

    Helt klart har du majoriteten på din sida. Men den behöver ju inte alltid ha rätt. I detta fall argumenterar jag för att den har fel både i fråga om könsneutrala äktenskap samt aborter. Din respons har varit att hänvisa till dina känslor, att det känns rätt att två kvinnor gifter och och att det kändes rätt att göra abort. Men, som jag skrev i min förra kommentar, känslor kan ju leda oss helt fel. Och du och jag har ju olika känslor i dessa frågor. Frågor om rätt och fel måste därför avgöras av goda argument.

    Men vill du avsluta samtalet är det helt ok för mig. Allt gott, Malin!

    den 10 april 2010 kl 9:54
  18. Malin säger:

    Vad är ditt alternativ till att abort är lagligt då? Aborter kommer ju genomföras oavsett, det enda samhället kan bestämma är om det ska vara lagligt eller ej. Genomförs de i skymundan kan man ju bara föreställa sig vilka konsekvenser det kan få..

    Dessutom tror jag inte du kan komma med några konkreta exempel på att könsneutrala äktenskap på något sätt skulle kunna hota familjer eller barn. Det är ju bara något du TROR skulle hända, då det ju inte varit lagligt tillräckligt länge för att kunna bedöma saken. Eller har du kanske några exempel?

    den 10 april 2010 kl 11:49
  19. Staffanw säger:

    Malin, håller i grunden med Pelle P i frågan om könsneutrala äktenskap. Tycker att den franska utredning som utredde frågan för några år sedan hamnade helt rätt när man avvisade könsneutrala äktenskap därför att äktenskapet i grunden är en institution som syftar till reproduktion. Därmed måste följaktligen äktenskapet avse en relation mellan två personer av olika kön – detta som ett biologiskt faktum samt som en förpliktelse för både mamman och pappan. Dessutom har jag svårt att förstå att kyrkan har några skyldigheter att viga alla, som du skriver. Kyrkan och staten är ju två skilda delar. Sedan är det för mig självklart att homosexuella har samma värdighet och samma rätt att mötas med respekt som andra människor och att det inom homosexuella relationer kan finnas både en djup och varaktig vänskap och en ömsesidig omsorg. Men det förändrar inte min syn på äktenskapet.
    När det gäller aborter gör du det lite enkelt för dig. Håller med om att frågan om aborter är svår och rymmer många dimensioner. Men man kan aldrig reducera frågan till att enbart gälla kvinnans rätt till sin kropp. Det finns en individ till inblandad som också den har rätt till sin kropp. Varje förälder som väntat ett efterlängtat barn vet att från den stund man förstod att ett barn blivit till, så var det just ett barn – en blivande människa – därinne, och inte någon del av kvinnans kropp, vilken som helst. Modern forskning visar också vad det är som finns därinne. Redan efter 8-9 veckor kan man tydligt se hur ett ansikte växer fram med näsa, haka och panna. Och redan i 10:e-11:e veckan anser många forskare att fostret kan känna smärta och är känsligt för beröring. Kan du avgöra när det blir en människa, som du skriver?

    den 10 april 2010 kl 14:10
  20. Johan/Kaffepaus säger:

    Malin,
    frågan är inte vad alternativet är, eller när eller var livet börjar, utan var kärleken börjar…

    Bonus:
    http://cornerstone-forum.blogspot.com/2010/04/love-life.html

    den 10 april 2010 kl 14:34
  21. Malin säger:

    Jag ser äktenskapet som ett sätt att visa sin kärlek till varandra, och om man är kristen även visa den inför Gud. Vill man sedan skaffa barn kan man antingen göra det via den naturliga vägen eller via de hjälpmedel som nu finns, som adoption, provrörsbefruktning etc. Vissa heterosexuella par kan ju inte ens få barn, ska de då inte gifta sig eftersom det då inte handlar om reproduktion? Jag tycker inte att argumentet håller.

    Jag gjorde själv en abort när jag var 19 år gammal och jag har inte ångrat mig en enda gång. Att det finns regler för hur sent man kan göra abort måste ju vara pga att någon funderat ut när man egentligen kan kalla det människa. Anledningen till att jag i detta fall pratar om känslor är för att det nog är individuellt hur man ser på detta. Vissa tycker det är en människa från själva befruktningsögonblicket, vissa inte. Om det hade varit helt självklart till 100% att det ÄR en människa hade ju alla som gjort abort blivit åtalade för mord. Vad tror ni gör att så många tycker som jag? Är vi kalla människor som inte bryr oss om det mänskliga livet? Jag tror inte det.

    den 10 april 2010 kl 17:50
  22. pelle säger:

    Hej igen, Malin. Några reaktioner till din kommentar nr 18. Jag har skrivit om huruvida aborter borde förbjudas här. Kortfattat kan inte ett förbud bli aktuellt förrän en majoritet av svenskarna tycker att abort är fel. Så arbetet för mig och andra som är abortmotståndare består i att övertyga människor, som exempelvis du, att abort dödar människoliv och därför är djupt fel. Aborttalen måste därför sjunka innan det blir en ny lag som förbjuder aborter. Sedan kommer det ändå att finnas kvinnor som utför aborter. Men svunna är de tider då metallgalgar eller trasiga flaskor behövde användas på smutsiga kliniker på någon bakgata. Idag finns det abortpiller som lätta att komma över.

    När det gäller konkreta exempel på hur samkönade äktenskap påverkar familjen tycker jag att du begär mycket. Sverige är ett föregångsland och vår egen lagstiftning är väldigt färsk. Så allt vi har att gå på är hur människor har talat om äktenskapet under debatten om en könsneutral äktenskapslagstiftning. Och många har resonerat precis som du gör nu, nämligen att äktenskapet enbart handlar om att bekräfta kärleken mellan två personer. Den nya lagen bekräftar denna tanke: äktenskapet handlar enbart om kärlek och har inget med familj och barn att göra. När svenskar i allmänhet tar in detta kommer äktenskapets betydelse för familj och barn att gå förlorad. Och det förlorar barnen på, som ju är i behov av en stark familj för sin trygghet, och därmed hela samhället så småningom.

    Över till din senaste kommentar, nr 21. Du skriver att om det hade varit helt självklart att fostret är en människa så hade situationen varit annorlunda. Men nu är det inte det och därför blir det liksom upp till var och en. Ungefär så skriver du. Men du kan ju lika gärna vända på steken: Om du inte är helt säker på att fostret INTE är en människa borde du avstå från att göra abort eftersom du annars skulle riskera att döda en människa. Det är moraliskt fel att riskera ett människoliv. Ett exempel: Ett hus ska rivas och du styr grävmaskinen som ska utföra jobbet. Du frågar ansvarig på plats om huset är utrymt. Om han då säger ”jag tror det” är det enda rätta att avbryta rivningen och försäkra sig om att det verkligen inte finns någon i huset. Först därefter kan rivningen fortsätta. Varför? För att mänskligt liv är väldigt värdefullt. Av samma anledning bör vi avstå från abort om det finns minsta osäkerhet om vad fostret egentligen är. Men här har jag aldrig hört någon säga med bestämdhet att fostret absolut inte är en människa, så särskilt inte efter att man sett Lennart Nilssons bilder eller bilderna på abortnej.se som jag hänvisade till tidigare.

    Du frågar också varför så många gör som du och om ni är kalla människor. Jag tror att anledningen till att det sker över 35000 abort varje år är att vår kultur tillåter det. Det är ok att göra abort i Sverige. Blir man gravid tidigt i livet nästan förutsetts man att göra abort. Så svenskar i allmänhet värderar inte det ofödda livet. Det får som konsekvens att unga kvinnor, som vill behålla barnet, ofta hamnar i kläm då pojkvännen, vännerna och kanske föräldrarna trycker på. Att värna det lilla livet i magen är inte självklart utan något de måste försvara. Det är djupt tragiskt.

    De kvinnor som medvetna om vad aborten resulterar i, nämligen en död liten människa, ändå fullföljer aborten, ja de är kallhjärtade. Men de flesta tror jag är djupt förvirrade eftersom deras intuition säger åt dem att värna livet och bli mammor medan lagstiftningen, pojkvänner, barnmorskor, vänner och föräldrar säger åt dem att tänka på sig själva och göra abort. Kulturen är egoistisk och detta påverkar förstås den gravida kvinnan.

    den 10 april 2010 kl 20:47
  23. Malin säger:

    Jag vill bara säga att jag respekterar dina åsikter och att jag tycker att det är en väldigt intressant diskussion vi har haft. Du har tvingat mig att komma med argument och jag tycker att det har varit bra. När det gäller könsneutrala äktenskap finns det nog inget som kan få mig att ändra min uppfattning om att jag tror att en familj bestående av två män och barn kan vara precis lika stark som en ”kärnfamilj”. Jag finner inga argument starka nog att jag ska kunna tänka annorlunda, det är nog en ganska djupt grundad värdering i mig som inte går att rubba.

    Angående abort tycker jag inte att det är så svart eller vitt. Ett foster är ju på väg att bli en människa även om jag kanske inte ser det som en sådan i det tidiga stadiet. Jag förstår dock några av dina argument i detta fallet och tycker att du har en hel del poänger. Dock har jag ju varit med om en sådan situation själv och jag valde mitt eget liv framför att låta fostret fortsätta utvecklas och födas till en individ. Jag ursäktar inte det faktum att jag slarvade så pass mycket att jag hamnade i den situationen, men jag är väldigt tacksam över att möjligheten till abort fanns. Jag säger inte att det var ett lätt val, men det var ett val som kändes rätt för mig både moraliskt och känslomässigt.

    den 10 april 2010 kl 21:10
  24. pelle säger:

    Jag uppskattar också vårt samtal, Malin. Jag tror också att en familj med två pappor med barn kan vara lika stark som den med en mamma och en pappa (även om jag också tror att barnet verkligen behöver både en manlig liksom en kvinnlig nära förebild). Det jag är ute efter är att hela anledningen till könsneutrala äktenskap har varit att homosexuella också ska ha rätt att gifta sig. Så vuxnas rättigheter har helt dominerat samtalet. Men om poängen med äktenskapet är att värna barnen borde ju detta ha diskuterats istället. Dvs gynnar samkönade äktenskap verkligen barnen? Men detta diskuterades alltså inte. Och vi har nu fått en lag som tillåter par att gifta sig som i de allra flesta fallen inte har några planer på att skaffa barn. Därför ändras själva grundbetydelsen av begreppet äktenskap. Det är det som är allvarligt. Och se några år framåt. Vi kan då ha tillåt månggifte och syskonäktenskap. Kan du inte se att varje sådant steg urvattnar äktenskapets betydelse? Och att detta får konsekvenser för människors uppfattning om vad som är poängen med att gifta sig? Från att tänka i termer av familj och barn, kommer fler och fler att gifta sig för det känns romantiskt. Romantiskt är det och ska så vara men de äkta makarna har också en gemensam uppgift som är större än de själva, nämligen att sätta nya barn till världen och uppfostra dem till goda människor. Det är detta synsätt som håller på att försvinna.

    Angående aborter menar ju jag att fostret är en väldigt liten människa. För det är ju ett mänskligt foster, det har vi ju talat om tidigare. Det är en individ med ett eget hjärta och hjärna, med händer och fötter. Det sover dock djupt men kommer snart att vakna bara vi inte hindrar det. När du skriver att valde mellan ditt liv och fostrets ska jag väl inte tolka det bokstavligt? Eller höll du på att dö? För om så var fallet tycker jag inte att det är fel att ditt liv räddades medan fostret dog. Jag förstår om detta kanske kan bli för personligt för dig att tala om så här och du får gärna skicka ett meddelande till mig personligen (via brev-knappen uppe till höger).

    Och när du skriver att ”det kändes rätt både moraliskt och känslomässigt” menar du väl enbart att det kändes rätt. För moral har ju inget med känslor att göra. Jag tänker mig att om du hade sett det lilla människolivet i din mage, sett dess huvud och hur det kanske sög på tummen, ja då hade du kanske känt för det ofödda livet också. Men det är ju osynligt och därför lätt att ignorera. Det är därför män oftast har svårare än kvinnor att knyta an till sitt barn innan det är fött. Kvinnor kan känna hur det rör sig i magen. Män ser bara den stora magen.

    den 10 april 2010 kl 21:46
  25. Malin säger:

    Jag tycker man kan ha olika syften med att ingå äktenskap utan att säga att något är rätt eller fel. Jag tror dock aldrig att syskonäktenskap eller månggifte kommer bli lagligt i detta land. Jag har väldigt svårt att förstå din koppling mellan äktenskap och barn då detta för mig är helt två skilda saker. Man kan ha barn utan att vara gift och man kan vara gift utan att ha barn, det har liksom inte med varandra att göra enligt mig.

    Nej, jag höll inte på att dö när jag var gravid. Däremot var jag verkligen inte redo att bli mamma och min pojkvän var inte redo att bli pappa. Jag har väldigt svårt att tro att jag hade känt annorlunda om jag hade sett fostret, då jag verkligen inte ser ett foster som ett faktiskt människoliv. Enligt mig hade det inte ännu blivit en individ eller ett barn.

    Att säga att män bara ser den stora magen tycker jag är lite okänsligt också, jag tror det handlar om individen och inte könet. Att generalisera och säga att det är känsligare för kvinnan tycker jag inte känns helt rätt utan tvärtom ett ganska förlegat synsätt.

    den 10 april 2010 kl 23:20
  26. pelle säger:

    Varför tror du inte att månggifte kommer att bli lagligt i Sverige? Miljöpartiets ungdomsförbund har redan haft ett förslag om att vad de kallar ”polyamorösa” ska få ingå äktenskap. Om äktenskap enbart handlar om en bekräftelse av en kärleksrelation, vilka är vi då att bedöma kärleken mellan dessa ”polyamorösa”? Om kärleken är den enda principen som avgör vilka som ska få gifta sig varandra finns det egentligen inga hinder för äktenskap mellan någon.

    Ja, man kan ha barn utan att vara gift. Och man kan vara gift utan att ha barn. Men mitt argument mot en könsneutral äktenskapslagstiftning bygger på att barns välmående främjas av en stabil relation mellan föräldrarna. Och att äktenskapet hjälper till att stabilisera relationen eftersom makarna formellt lovar varandra trohet ”tills döden skiljer dem åt”. Det som händer nu med samkönade äktenskap är att äktenskapets familjedimension går förlorad. Kvar blir ett äktenskap som enbart handlar om det vuxna paret ska få en offentlig bekräftelse på sin kärlek till varandra. Folk kommer att gifta sig som förr men också skilja sig ännu mer eftersom äktenskapet ju bara är till för dem själva, inte för deras barn. Så effekten blir, på sikt, försvagade familjer och därmed också sämre uppväxtförhållanden för barnen.

    Helt klart hade du fått ett annat liv om du hade behållit ditt barn. Men det hade inte behövt bli sämre om du hade fått stöd av din omgivning. Få mammor, om någon, ångrar att de fött sina barn. Barn gör också att man mognar fortare som människa. Man tvingas till det och lär sig att man kan mer än man trodde. Så snälla, säg inte att du valde mellan ditt liv och fostrets. Du skulle fortfarande ha haft ditt liv om du fött barnet.

    Jag tror att du kunde ha blivit övertygad om fostrets mänsklighet om du hade sett bilder av det. Det har ju alla kroppsdelar som en människa har och suger på tummen. Jag förstår verkligen inte hur du kan mena att fostret inte är en människa. Vad grundar du egentligen det på? Det har ju ett mänskligt och unikt DNA, har alla kroppsdelar, hjärta, hjärna, händer och fötter. Och det är ju ett mänskligt foster, det har vi väl kommit överens om? Vad mer begär du?

    Att se ultraljudsbilder har hjälpt män att känna mer för det kommande barnet. Jag minns en artikel om ämnet, kommer inte ihåg var bara. Att kvinnor känner mer för barnet i magen är väl inte så märkligt, de bär det ju och kan känna dess rörelser. Och barnet lär sig mammans smak och lukt. Så de båda står ofta väldigt nära varandra, känslomässigt.

    den 11 april 2010 kl 9:33
  27. Malin säger:

    Ja, det är ett mänskligt foster, men det är ännu ingen människa. Så ser jag på saken. Och när du lägger fram månggifte på det där sättet börjar jag nästan bli lite positiv till det också!

    Jag tror inte att vi kommer förstå varandra riktigt, oavsett hur mycket vi diskuterar. Du har lagt fram dina argument och jag har försökt förklara hur jag tänker och tycker. Jag tror dock det är dags att avsluta nu då jag inte känner att vi kommer så mycket längre. Tack för en intressant diskussion, Pelle. Jag önskar dig allt gott!

    den 11 april 2010 kl 9:43
  28. pelle säger:

    Ja, argumenten är nog uttömda. Tack för samtalet, Malin. Förhoppningsvis förstår du i alla fall lite bättre hur jag tänker. Allt gott till dig också.

    den 11 april 2010 kl 9:53
  29. Gabriel säger:

    Inser att du kanske har en läsarskara som kanske inte bara är ”kristna”. Men är ändå lite rädd att en sån här diskussion lätt blir alldeles för intellektuell. Det finns massvis vi kan göra och massvis vi inte ska göra och så vidare. Men i slutändan handlar det ju bara om Jesus. Oavsett vad jag gör misslyckas jag om jag ska göra allt själv, inte ens en församling fylld av fantastiska vänner kan gör allt. Jag hade verkligen inte haft en chans i min kamp mot porr om jag inte kunnat lägga saker och ting i Guds händer.

    Bless

    den 11 april 2010 kl 14:25
  30. Gabriel säger:

    Måste ju bli meddelad om svar också. 😉

    den 11 april 2010 kl 14:26
  31. pelle säger:

    Jag tycker inte att jag intellektualiserar frågan om hur man bekämpar sina lustar. Men jag borde ha lagt till bönen som ett vapen, förstås. Men att allt ”i slutändan bara handlar om Jesus” har jag svårt att förstå. Vi är alla beroende av Guds förlåtelse för våra synder, förstås. Och denna förlåtelse har blivit oss tillgänglig genom Jesu död på korset. På det sättet handlar allt om Jesus. Men vi människor har ju ett ansvar för hur vi handlar. Och vi måste verkligen göra vårt bästa för att undvika synden. Vi är medansvariga i vår kamp mot synden.

    den 11 april 2010 kl 18:49
  32. LgS säger:

    Att känna åtrå till någon med samma kön tror jag är en missriktad och osund åtrå. Om det inte är något fel med ett sådant sexuellt begär så tycker jag att det blir svårt att argumentera emot samkönade äktenskap.

    den 13 april 2010 kl 2:33
  33. pelle säger:

    Jaha. Din position tycker jag är ganska ointressant, egentligen. Frågan är hur du argumenterar för den. Denna tråd innehåller argument och länkar till inlägg som visar att samkönade äktenskap är av ondo pga deras sterila natur och effekterna på samhällets uppfattning om vad äktenskap är för något. Underkänner du dessa argument?

    den 13 april 2010 kl 7:52
  34. LgS säger:

    Hoppsan, vad du var bitsk. Jag menar bara att pudelns kärna ändå är om själva homosexuell åtrå är sund eller osund sexualitet. Eftersom även heterosexuella relationer kan vara ”sterila” och homosexuella par kan skaffa barn på andra sätt så tycker jag inte de argumenten är så starka.
    Ungefär samma sak med abortfrågan. Pudelns kärna där är väl om när en människa blir till. De flesta argument för och emot faller tillbaka på just den frågan. Är man oense redan där så är det svårt att ha en fortsatt diskussion. (Undrar om jag använder uttrycket ”pudelns kärna” rätt. Jag menar i alla fall själva grundläggande frågan, som man måste utgå ifrån.)

    den 13 april 2010 kl 20:48
  35. pelle säger:

    Min ”bitskhet” beror på att du hoppar in i en diskussion utan att ge sken av att du läst och reflekterat över det som tidigare sagts. Även om jag håller med dig om att homosexualitet är någon slags sexuell störning, och att homosex är en synd, menar jag att argumentet mot samkönade äktenskap logiskt sett klarar sig som jag framställt det. Vissa heterosexuella relationer kan vara sterila, visst, men de är inte det av sin natur så som homosexuella relationer är. Det är rimligt att utgå från att relationen man-kvinna är fertil. Och det är uppenbart att samkönade ”äktenskap” inte har något med barn att göra.

    den 13 april 2010 kl 22:18
  36. Neela säger:

    tro är inte moral. Tro handlar oss att ledas o genomsyras av Guds ande.när det händer. förvandlas du och du gör det som är rätt inför Gud.
    Gud är varken religiös eller moralist,Pelle.

    den 11 maj 2010 kl 10:56

Kommentera detta inlägg

XHTML: Du kan använda dessa taggar: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>