Skip to main content.


den 5 mars 2010


  Om kristendomens särställning

Det har skrivit och sagts mycket bra om varför kristendomen bör bibehålla en särställning inom grundskolans religionsundervisning. Så skriver exempelvis Gustavsson mfl i dagens Dagen:

Ingen annan livsåskådning och därmed sammanhängande kultur kommer i närheten av den påverkan kristendom i olika avseenden haft på samhällsliv, bildning, familjeliv och livsförståelse. Så gott som varje elev med bakgrund i Sverige som undersöker sina rötter skulle finna att familj och släkt på olika sätt kommit i kontakt med kristen tro.

Och i SvD gav Birgit Sawyer, pensionerad historieprofessor, för några dagar sedan tankeväckande exempel på kristendomens djupa betydelse för det västerländska samhället:

En viktig förklaring till den västerländska kulturens framsteg sedan 1100-talet är just det spänningsfält som uppstod mellan världslig och andlig makt (mellan kejsare och påve), en spänning som stimulerade kritiskt tänkande.
Denna spänning är grogrunden för många västerländska människors livsåskådning och värderingar, och för att förstå oss själva, måste vi söka deras rötter.

Sedan har det förstås skrivits en del mindre bra saker i ämnet. Bland dessa inlägg toppar förstås ”Humanisternas” Brännpunktsartikel från i söndags. I den reagerar Sturmark mfl på ganska starka uttalanden från Jan Björklund där han kritiserat skolverkets förslag om att tona ner kristendomen betydelse i grundskolan. Låt mig bara ta ett exempel från artikeln som får illustrera den nya tidens vulgärateism:

Dessa goda värderingar och den människosyn Björklund syftar på och önskar är i själva verket inte alls specifikt kristna. De växte fram i en etisk-filosofisk kontext inom grekisk och indisk filosofi och hos många andra ickereligiösa filosofer och tänkare långt innan kristendomen föddes. Till exempel formulerande den kinesiske filosofen Konfucius den ”gyllene regeln” i skrift cirka 500 år innan den tillskrevs Jesus.

Hur kan någon skriva detta med bibehållen heder? För det första måste Konfucius inflytande över Sverige sägas vara, milt uttryckt, ganska litet. Det går förstås att hitta alla möjliga tänkare från världens alla hörn som sagt och tänkt bra saker. Men frågan handlar ju om vilken religion eller livsåskådning som har haft inflytande över Sverige. För det andra tycker jag att herrarna med Sturmark i spetsen borde förklara för oss varför demokrati och mänskliga rättigheter aldrig fått fotfäste i Kina trots tänkare som Konfucius. Varför har demokrati och mänskliga rättigheter vuxit fram i Europa för att sedan spridas till andra världsdelar? Det är svårt att undvika slutsatsen att det beror på kyrkans starka ställning i Europa.

Men diskussionen glider alltför lätt över i frågan om kristendomens eventuella goda inflytande över Sverige. Och detta måste ju förstås engagera ”humanisterna” och debattörer som Dilsa Demirbag Sten. Frågan är emellertid mycket enklare än så. Skolan ska undervisa om sådant som förklarar Sverige och oss svenskar. Varför ser landet ut som det gör? Varför tänker vi som vi gör?

Eftersom kristendomen har varit statsreligion i närmare 1000 år borde det här vara självklart att särskilt lyfta fram kristendomens inflytande över Sverige. Detta borde förstås ske i historieämnet. Men så länge vi har ett särskilt religionsämne bör kristendomen få mer plats där också. Och återigen, ”mer plats” har inget med värderingar att göra. Sedan kan jag väl tycka att om vi uppskattar Sverige för vad det är idag borde vi också uppskatta vår historia och det som starkt påverkat vårt land.

Andra skriver om: , , , ,

Share on FacebookTweet about this on TwitterShare on Google+Share on LinkedInEmail this to someonePin on PinterestShare on TumblrShare on Reddit

Du kan kommentera, eller pinga från din egen sajt.



Kommentera detta inlägg

XHTML: Du kan använda dessa taggar: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>