Skip to main content.


den 16 februari 2010


  Tolerans och förlåtelse

Kan man förlåta för mycket? SvD:s Per Gudmundson menar det i en fyndigt skriven och uppfriskande ledarartikel. Han skriver om en roman av en för mig okänd författare, Lars Görling. Romanen heter 491 och handlar om ett gäng ligister som bor tillsammans under överseende av en mycket tolerant socialsekreterare. Toleransen vet inga gränser och det hela går riktigt dåligt, för alla inblandade. Siffran 491 kommer från Matteus 18 där Petrus frågar Jesus hur många gånger han måste förlåta en broder som försyndar sig. ”Inte sju gånger utan 70 gånger sju”, svarar Jesus. Och det blir ju 490 gånger. 491 är alltså en gång för mycket. Gudmundson skriver:

På politikområde efter politikområde har den skadliga förmenta välviljan behållit greppet. Den ses inom socialförsäkringssystemen, där överutnyttjande i generositetens namn lett till utslagning och resursbrist. Den finns i skolan, där barn hellre utlämnas till mobbare än underkastas stränga regler. Den återkommer i asylpolitiken, där förbrytare ges uppehälle och mer behövande avvisas. Och inte minst syns den i kriminalpolitiken, där rädslan att inskränka förövarens frihet tillåts överskugga offrets behov.
    Att vända detta är ett värdigt politiskt projekt.

Till detta kan jag bara säga ”amen!”. Tydligen förbereder regeringar lagförändringar som innebär att ungdomsbrottslighet kommer att utredas mer. Gudmundson avslutar:

Det är gott. Om borgerligheten letar efter en stor framtidsfråga står den att finna i uppgörelsen med den förmenta välviljan.
    Förresten. Efter tillämpning av modern språkvetenskap förändrades nyligen även Jesus syn på saken. I den nya bibelöversättningen är svaret på Simon Petrus fråga ”Jag säger dig, inte sju gånger, utan sjuttiosju gånger”.
    Det är en ganska kraftfull skärpning.

Ja, nu var det inte helt nyligen som denna ”skärpning” gjordes i Skriften utan den finns redan i NT81:s översättning. Folkbibeln har behållit ”70 x 7”.

Hur vi än översätter den texten tror jag att det är klart vad Jesus menar. Nämligen att vi ska förlåta varandra väldigt många gånger, den övre gränsen är inte poängen. Men detta är inte samma sak som att ha överseende med synden. Genom kyrkans historia har bikten inneburit två saker; förlåtelse och botgöring. Prästen har till och med kunnat neka förlåtelse om personen i fråga inte visat ånger. Verklig ånger uttrycker sig i att man vill göra bättring och ställa tillrätta. Förlåtelse under dessa omständigheter är därför inte alls samma sak som att tolerera dåligt beteende.

Så visst ska vi förlåta och önska Guds förlåtelse. Men tolerera synden? Nej!

Andra skriver om: , , , , ,

Share on FacebookTweet about this on TwitterShare on Google+Share on LinkedInEmail this to someonePin on PinterestShare on TumblrShare on Reddit

Du kan kommentera, eller pinga från din egen sajt.



2 kommentarer till “Tolerans och förlåtelse”

  1. marcus Hugosson säger:

    Tolerans är bedrägligt och man kan nästan säga att det är motsatsen till förlåtelse. En människa som får uppleva sann förlåtelse blir sig inte like efter det. En som kan ge sann förlåtelse för något som blivit begånget emot honom/henne kan gå vidare i livet helad från själsliga sår, oförlåtelse ger bara energi åt hat och skadar den som inte vill förlåta.

    Tolerans säger att vi ska ”acceptera”, ”stå ut”, då får vi ett samhälle där brottslingen vare sig får straff eller en chans till sann förlåtelse.

    ”Prästen har till och med kunnat neka förlåtelse om personen i fråga inte visat ånger”

    Jag håller med om att förlåtelse och ånger hör ihop, men jag delar däremot inte åsikten att en präst kan skänka förlåtelse för synder, endast Gud kan det anser jag, men jag respekterar naturligtvis den åsikten.

    Sann ånger kan bara Gud se, ingen präst, biskop eller påve. Att därmed ta sig rätten att kunna anse sig se om personen verkligen ångrar sig, ja det är oerhört allvarligt anser jag.

    den 21 februari 2010 kl 10:52
  2. pelle säger:

    Endast Gud kan förlåta våra synder. Men prästen förmedlar den på Kristi uppdrag. Och kan hålla tillbaka den. Så säger Jesus till Petrus (Matt 16): ”Jag skall ge dig nycklarna till himmelriket. Allt du binder på jorden skall vara bundet i himlen, och allt du löser på jorden skall vara löst i himlen.” Och senare till alla apostlarna (Matt 18): ”Sannerligen, allt ni binder på jorden skall vara bundet i himlen, och allt ni löser på jorden skall vara löst i himlen.” Uppenbarligen överför Jesus delar av sin makt till apostlarna.

    Sedan tror jag ändå att du har rätt i att endast Gud ser om man verkligen ångrar sig. Men människor kan i alla fall se om man inte ångrar sig.

    den 21 februari 2010 kl 20:47

Kommentera detta inlägg

XHTML: Du kan använda dessa taggar: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>