Skip to main content.

den 16 februari 2010


  Bort med antiken, in med maktteorier

Historieprofessorn Dick Harrison ryter till om förslaget att helt skära bort grundskoleundervisningen om antiken och medeltiden:

En medborgare i Sverige bör känna till hur och när riket växte fram, varför vi har kungar och drottningar, varför kulturlandskapet präglas av sockenkyrkor, varför nationsgränserna ser ut som de gör, och så vidare. Att servera allt detta som ett fait accompli till elever vars undervisning i historia begränsas till redogörelser för industrialiseringen, imperialismen och 1900-talet, samt till flummiga och relativistiska diskussioner om historiebruk, är lika vansinnigt som att ersätta undervisningen i matematik, teknik och biologi med ett par telefonnummer till supporttjänster och ägna resten av timmarna till att diskutera den övergripande synen på siffror, maskiner, människor och djur.

I denna anda borde även eleverna lära sig om kristendomens stora inflytande över Sverige och dess utveckling. Bra rutet, Harrison!

PJ Anders Linder kommenterar:

Romare, vikingar och korsfarare tycks också åka ut med huvudet före. Istället ska det bli mer industrialism och 1900-tal – och så inneteorier om historieskrivning som maktutövning, förstås.
    Eleverna ska inte behöva lära sig om Ansgar och Magnus Ladulås, men däremot få filosofera om vem som tjänat på en historieskrivning där sådana gestalter finns med. Man kan kalla det mycket – Harrison använder ord som relativism och flum – men inte kunskapsskola!

Flumskola tycker jag låter som en bra beskrivning.

Andra skriver om: , , , , ,


  Förbud mot burka?

I gårdagens Världen idag intervjuas den förre justitiekanslern Göran Lambertz. Och han får frågan om hur han ser på ett förbud mot den muslimska klädedräkten burka. Han svarar:

Frågan om förbud mot burka med mera är enligt min mening inte så mycket en fråga om religionsfrihet som en fråga om på vilket sätt vi i västvärlden ska gå fram för att försöka hjälpa kvinnor i våra länder bort från den underordning som gäller i bland annat i stora delar av den muslimska kulturen.

Jag tror att många sekulariserade svenskar delar denna uppfattning. Eller så tycker man att ”folk väl ska få klä sig hur de vill!” Men båda dessa uppfattningar är felaktiga. Vad gäller den ”lambertzka” synen menar jag att det inte går att hjälpa kvinnor mot deras uttalade vilja. Om staten försöker sig på det kommer det bara att slå tillbaka i ett civilt motstånd mot en orättfärdig lag. Till och med jag skulle börja bära burka då. Det är precis som när några förståsigpåare menar att de kvinnor som stannar hemma med barnen egentligen är förtryckta, även fast dessa kvinnor uttryckligen stannar hemma av fri vilja.

Nu tror jag ändå att burkan är ett uttryck för kvinnoförtryck. Inte så att jag absolut inte kan sympatisera med burkans idé: den kvinnliga kroppen kan verkligen utgöra en stor frestelse och en distraktion för mannen och kvinnor borde verkligen ta hänsyn till detta när de väljer kläder på morgonen. Men ansikten är till för att visas! Vi kommunicerar med dem och vi visar vilka vi är genom dem. Att via lagstiftning eller andra typer av regleringar få kvinnor att täcka sitt ansikte är att beröva dem en stor frihet. Männen måste istället bli bättre på att tygla sina lustar, kanske genom att först erkänna den stora prövning som en kvinnokropp kan utgöra. Hur som helst vore en lag mot burka orättfärdig så länge dess syfte är att lyfta kvinnor ur ett förtryck som de själva inte säger sig vara medvetna om.

Men syftet skulle förstås kunna vara ett annat. Och det är här jag menar att det är fel att ”folk borde få klä sig som de vill”. Det är inte så! Eller, det borde inte vara så i alla fall. Jag vet inte vad lagen säger, redan idag, om att maskera sig på allmän plats. Det borde inte vara tillåtet. Och att dölja sitt ansikte bakom en burka borde kunna klassificeras som maskering och därmed förbjudas av den anledningen.

Varför borde då maskering förbjudas på allmän plats? Därför att masken mycket väl kan dölja en brottsling och att identifikation försvåras, för polisen men också för den vanliga medborgaren. Det finns redan exempel på att terrorister har lyckats passera gränspolisen för att de varit iklädda burka. Att förbjuda maskering vore alltså en brottsförebyggande åtgärd, en lag för att värna den allmänna ordningen.

Andra bloggar om: , ,


  Tolerans och förlåtelse

Kan man förlåta för mycket? SvD:s Per Gudmundson menar det i en fyndigt skriven och uppfriskande ledarartikel. Han skriver om en roman av en för mig okänd författare, Lars Görling. Romanen heter 491 och handlar om ett gäng ligister som bor tillsammans under överseende av en mycket tolerant socialsekreterare. Toleransen vet inga gränser och det hela går riktigt dåligt, för alla inblandade. Siffran 491 kommer från Matteus 18 där Petrus frågar Jesus hur många gånger han måste förlåta en broder som försyndar sig. ”Inte sju gånger utan 70 gånger sju”, svarar Jesus. Och det blir ju 490 gånger. 491 är alltså en gång för mycket. Gudmundson skriver:

På politikområde efter politikområde har den skadliga förmenta välviljan behållit greppet. Den ses inom socialförsäkringssystemen, där överutnyttjande i generositetens namn lett till utslagning och resursbrist. Den finns i skolan, där barn hellre utlämnas till mobbare än underkastas stränga regler. Den återkommer i asylpolitiken, där förbrytare ges uppehälle och mer behövande avvisas. Och inte minst syns den i kriminalpolitiken, där rädslan att inskränka förövarens frihet tillåts överskugga offrets behov.
    Att vända detta är ett värdigt politiskt projekt.

Till detta kan jag bara säga ”amen!”. Tydligen förbereder regeringar lagförändringar som innebär att ungdomsbrottslighet kommer att utredas mer. Gudmundson avslutar:

Det är gott. Om borgerligheten letar efter en stor framtidsfråga står den att finna i uppgörelsen med den förmenta välviljan.
    Förresten. Efter tillämpning av modern språkvetenskap förändrades nyligen även Jesus syn på saken. I den nya bibelöversättningen är svaret på Simon Petrus fråga ”Jag säger dig, inte sju gånger, utan sjuttiosju gånger”.
    Det är en ganska kraftfull skärpning.

Ja, nu var det inte helt nyligen som denna ”skärpning” gjordes i Skriften utan den finns redan i NT81:s översättning. Folkbibeln har behållit ”70 x 7”.

Hur vi än översätter den texten tror jag att det är klart vad Jesus menar. Nämligen att vi ska förlåta varandra väldigt många gånger, den övre gränsen är inte poängen. Men detta är inte samma sak som att ha överseende med synden. Genom kyrkans historia har bikten inneburit två saker; förlåtelse och botgöring. Prästen har till och med kunnat neka förlåtelse om personen i fråga inte visat ånger. Verklig ånger uttrycker sig i att man vill göra bättring och ställa tillrätta. Förlåtelse under dessa omständigheter är därför inte alls samma sak som att tolerera dåligt beteende.

Så visst ska vi förlåta och önska Guds förlåtelse. Men tolerera synden? Nej!

Andra skriver om: , , , , ,


  The bigger the Government…

Jag ska inte sticka under stol med att jag påverkats mycket av den amerikanske radioprataren Dennis Prager, så särskilt när det gäller synen på välfärdsstaten. Och nu har han precis publicerat en liten video om just detta.

Mer finns på Prager University.

Andra skriver om: , ,