Broderskapsrörelsen, Sveriges kristna socialdemokrater, är den kristna vänstern kan vi läsa på deras hemsida [1]. Men vad gör dem, broderskaparna, till kristna?
Något som betonas på deras hemsida är vikten av solidaritet med de svaga. Det är positivt och viktigt. En kristendom utan barmhärtighet har förlorat sin själ. Samtidigt kan det inte räcka med detta. Den kristna tron har ju fler värden. Barmhärtighet allena gör ingen människa och ingen rörelse kristen. För vad skulle annars skilja Jesus från Buddha och kyrkan från socialen?
Broderskapsrörelsen har utsett kristdemokraterna som sin huvudmotståndare. På framsidan står det “Broderskaps politiska huvudmotståndare är kristdemokraterna som har rört sig långt högerut. Vår tolkning av kristendomen leder oss åt vänster – vi bejakar mångfald och olikheter!” På hemsidan förekommer mycket kritik av kristdemokraterna. Det märkliga är att denna kritik inte främst riktar sig mot kristdemokraternas borgerlighet, d.v.s. deras allians med det stora skattesänkarpartiet samt deras egna förslag till skattesänkningar, utan mot de inslag i kristdemokraternas politik som direkt inspirerats av kristen tro. I “Rapport om Kristdemokraternas högervridning” [2] yttrar sig Broderskapsrörelsen kritiskt om följande idéer:
– den enskildes moraliska ansvar och människans möjlighet att välja det moraliskt riktiga
– att människan anses ofullkomlig (en “syndare”)
– abortmotstånd
Här finns också formuleringar som kopplar ihop kristdemokraternas preferens för heterosexualitet med homofobi (vilket ju inte är samma sak).
Dessa idéer, som Broderskapsrörelsen kritiserar, har en tydlig kristen grund. Vi har ett moraliskt ansvar och möjlighet att välja det goda genom att vi är skapade till Guds avbild och därmed fria varelser. Vi är inga automater, den kristna människosynen tar avstånd från det. I ett land som domineras av kollektiva lösningar behöver detta påpekas. Hade kristdemokraterna verkat i USA hade de kanske betonat de strukturella problemen i samhället mer. Men varje parti verkar ju i en given kontext och kristdemokraterna verkar i ett Sverige där alla tar för givet att “samhället” tar ansvaret. Därför tycker jag att deras betoning av den enskildes moraliska ansvar är helt rimlig.
Att människan är en syndare tillhör ju ett av den kristna trons fundament. Men Broderskapsrörelsen menar att detta är en förlegad människosyn. Märkligt!
Abortmotståndet är vidare naturligt för människor som vill solidarisera sig med de verkligt svaga. Här tycker jag att kristdemokraterna kunde vara tydligare, för visst handlar abort om att terminera ett oskyldigt människoliv? Varför står inte socialdemokraterna, särskilt de kristna, upp för de ofödda barnen?
Slutligen tycker jag att det är djupt kristet med en preferens för heterosexualitet. “Till man och kvinna skapade han dem” läser vi ju i Bibelns första kapitel. För många i det moderna Sverige är detta ett utslag av homofobi och det verkar som Broderskapsrörelsen gör det också. Men det handlar ju enbart om att kristna har en uppfattning om sexualitetens väsen och inte om att man tycker illa om, är rädda för eller hatar homosexuella. Men det verkar inte finnas utrymme för nyanser.
I vilken mån är då broderskaparna kristna och inte enbart vänster? Det må väl vara mer än att man gillar solidaritet, mångfald och olikhet?
Ursprungligen publicerad 2002-09-04.
Andra skriver om Broderskap [3], kristen tro [4], kristen höger [5], kristen vänster [6]
4 kommentarer Till "Broderskapsrörelsen (repris)"
#1 Kommentera Av Martin Nordling På 23 november 2009 @ 14:08
Jag läste relativt nyligen en synnerligen korrekt observation; Kristendom är en relation och som sådan går den att kombinera med mer eller mindre vad som helst, även om det man kombinderar med är oförenligt med den kristna läran. Detta kanske kan vara ett svar till din fråga i slutet på inlägget.
Observationen gjordes av Mats Molén i tidskriften Genesis senaste nummer.
#2 Kommentera Av Pelle På 23 november 2009 @ 22:11
Vad menar du med ”korrekt observation”? Det är ju alldeles befängt att säga något sådant. För det första är ju kristendomen en lära om Jesus. Den kristna tron har på det personliga planet med min relation till Jesus att göra, det är sant. Men kristendomen är lära. Och då går den förstås inte att kombinera med ”vad som helst”. Men inte heller min personliga relation till Jesus går att kombinera med vilket trosinnehåll som helst. Inte om jag vill tro på den historiske Jesus som gick här på jorden för 2000 år sedan, i alla fall. Bara där har du två fakta som du måste tro på: inkarnationen och tidpunkten för Jesu jordeliv.
#3 Kommentera Av Lars Flemström På 24 november 2009 @ 11:32
Du har så rätt, så! Faktum är att både den som står mycket långt vänsterut, och den som står mycket långt högerut, kan vara kristen. Därmed inte sagt att allt som en kristen gör politiskt, behöver vara kristet.
Enligt min mening är Broderskap idag varken vänster eller kristet. Det är ju helt rätt – om det nu fortfarande finns kristna inslag i kd:s politik – när du skriver:
”Det märkliga är att denna kritik (mot kd) inte främst riktar sig mot kristdemokraternas borgerlighet, d.v.s. deras allians med det stora skattesänkarpartiet samt deras egna förslag till skattesänkningar, utan mot de inslag i kristdemokraternas politik som direkt inspirerats av kristen tro.”
Enligt min mening är Broderskap numera varken kristet eller vänster. Broderskap står idag för nygnosticism parad med gammal övre medelklassradikalism (som på sin tid kallades ”vänster” – som innan Vänsterpartiet gjorde ”vänster” till en del av sitt partinamn, faktiskt var en benämning på borgerlighetens vänsterflygel).
Du har ju också rätt i att ”Abortmotståndet är vidare naturligt för människor som vill solidarisera sig med de verkligt svaga.”
Om man verkligen är både kristen och vänster, borde det vidare vara naturligt att stödja kvinnor, som pressas att göra abort av arbetslöshet, dålig ekonomi och övertalning, att så att de i stället fullföljer graviditeten. De senaste inläggen på min blogg ( [7]) handlar delvis om den selektiva abortpolitiken, innan vi fick s.k. fri abort.
#4 Kommentera Av Staffan Wadström På 24 november 2009 @ 22:10
Delar helt Pelles inlägg. Minns när den då nytillträdde Peter Weiderud intervjuades i P1 strax före valet 2006. Efter att vältaligt beskrivit internationell solidaritet och omsorg om de svaga, fick han frågan om vilka som var deras huvudmotståndare i valet. Något förvånande var det då inte moderaterna, utan KD. Men efterhand har det blivit klart att broderskaparna inte har kristus i centrum, utan det är som vanligt partiprogram och (s)-ideologin som bär dem. Manifestet för en kristen vänster nämnde f ö inte Jesus alls i de två första versionerna. Först sedan en del kristna påpekat detta – fick man in denna inte helt betydelslösa person i manifestet. Senare har jag också förstått att man kan tror sig kunna värva många troende invandrares röster genom att kalla sig kristna socialdemokrater. Något som Peter W helt öppet beskrev på besök i Nässjö för något år sedan.