Skip to main content.


den 10 oktober 2009


  Barack Obama är… inte George W Bush

Det slår mig när jag läser motiveringen till valet av president Barack Obama som Nobels fredspristagare 2009 att han främst valdes för att han radikalt skiljer sig från den förre presidenten, George W Bush. Så här skriver Nobelkommittén:

Obama has as President created a new climate in international politics. Multilateral diplomacy has regained a central position, with emphasis on the role that the United Nations and other international institutions can play. Dialogue and negotiations are preferred as instruments for resolving even the most difficult international conflicts.

Bush-eran är slut och vänsterns fest fortsätter. Men lever vi i en säkrare värld? Så är det inte. Irans upprustning fortsätter, talibanerna gör framsteg i Afghanistan och Nordkorea levererar kärnvapenteknik till högstbjudande. Men vi har en ny sheriff i staden, en sheriff som gillar att tala om försoning och sitt lands tidigare brister. Vi är annorlunda nu, säger han. ”Så då kanske ni också kan vara lite snälla tillbaks. För egentligen beror ju alla våra tidigare konflikter bara på missförstånd och vår egen aggressivitet. Men nu är allt annorlunda. För det är jag som bestämmer nu.” Så pratar den nye sheriffen. Hölstret bär han inte längre. För vem skulle vilja ta till vapen mot Honom? Nej, säg den konflikt som inte hade gått att lösa genom diplomatiska samtal.

Allt medan den nye sheriffen rör sig i salongerna och håller vackra tal växer mörkret utanför staden. Rövare och banditer vädrar morgonluft. De tar inga djupare intryck av de vackra talen. Men de förstår att denne nye sheriff hellre talar än handlar, hellre rör sig i salongerna än får skitiga händer. Låt oss pröva honom, tänker de. Och så brakar det loss.

Så länge vi lever i denna värld kommer det att finnas människor som vill elände. Mahmoud Ahmadinejad är en av dem. Kim Il Sung en annan. Robert Mugabe en tredje. Och Usama bin Laden en fjärde. En femte hette Saddam Hussein. Han dödades av den förre sheriffen, George W Bush. Men det gillades inte av Barack Obama, den nye sheriffen. Frågan är nu om de återstående skurkarna låter sig blidkas av hans nya metoder eller om dessa metoder snarare lockar dem till handling. Vi får hoppas på det förra men jag fruktar det senare.

Andra bloggar om: , , , ,

Share on FacebookTweet about this on TwitterShare on Google+Share on LinkedInEmail this to someonePin on PinterestShare on TumblrShare on Reddit

Du kan kommentera, eller pinga från din egen sajt.



7 kommentarer till “Barack Obama är… inte George W Bush”

  1. L-G Ståhl säger:

    Klart att Ahmadinejad, Mugabe och grabbarna är glada när Obama fick Nobels ”Lämna i Fred-pris”.

    den 11 oktober 2009 kl 6:12
  2. Anton Häger säger:

    Problemet med sheriffen Bush var ju att han bara sket totalt i de andra, betydligt farligare skurkarna. Saddam var en fluga i jämförelse med Kinas, nordkoreas, Cubas ledare m.fl. Så jag tycker nog att Obama följer i Bushs fotspår….

    Men vad spelar det för roll nu? Kina tar över som stormakt inom några år. Om Kina skulle kräva in det USA är skyldiga dem så skulle USA gå i konkurs…. Så allvarligt är det.

    den 11 oktober 2009 kl 9:43
  3. Wilhelm Sander säger:

    Att man delar ut fredspriset för tilltalande retorik är underligt, så långt är vi överens. Det som följer sen från din sida är militaristisk propaganda. Du hävdar att ”skurkarna” kommer ta hans försonande retorik som svaghetstecken (”Låt oss pröva honom, tänker de”). Om vi ska tala om fakta istället för paralella universum visar all forskning på området terrorism (inklusive CIA:s och NSA:s rapporter) att det största enskilda orsaken till utökad terroristisk aktivitet är aggression, stöd för diktarorer osv. Det mest dramatiska exemplet är Hussein, som du glömde nämna fick de kemiska vapen han använde mot Iran och kurderna av USA, han hade också en vänskaplig relation med Bush d.ä. och hans administration även efter Kuwaitkriget. Detta ger upphov till terrorism. I frågan Iran föreligger det ett allvarligt hot mot deras säkerhet som återspeglas i både Bushs och Obamas retorik och den upprustning du talar om är en konsekvens av just denna retorik. Vad gäller kärnkraftsprogrammet är det fullt lagligt enligt IAEA och det finnns inga bevis för att de har ett kärnvapenprogram. Ska vi diskutera avvecklig av suveränitetsprincipen pga exempelvis brott mot mänskliga rättigheter inom Iran och andra länder är det en intressant diskussion jag är öppen för. Men ditt tal om en antimilitaristik hållning som ett säkerhetshot har ingen koppling till verkligheten.

    den 11 oktober 2009 kl 10:34
  4. Wilhelm Sander säger:

    ”Klart att Ahmadinejad, Mugabe och grabbarna är glada när Obama fick Nobels “Lämna i Fred-pris”.”
    Ja det är klart att Ahmadinejad är glad nu när hotet om invasion är marginellt mindre. Som jag skrev så är jag öppen för diskussion om intervention pga brott mot mänskliga rättigheter. I USAs fall först efter att man brutit sin allians med Saudiarabien och Israel samt bett Nicaragua, Chile, Nicaragua osv om ursäkt. Spekulation om intervention på humanitära grunder är ju hur som helst bara av akademiskt värde. Om (när?) det invaderar är det för naturresurserna. I Mugabes fall förstår jag inte varför han skulle vara glad. Zimbabwe har aldrig varit på agendan, de är inget hot och har ingenting värt att stjäla. Kan du förtydliga?

    den 11 oktober 2009 kl 17:22
  5. pelle säger:

    Oj, det var många och starka ord på en gång, Wilhelm. Militaristisk propaganda?! Snarare politisk realism, om du är familjär med den skolan. Den säger, helt kort, att den internationella arenan är laglös och att där ständigt pågår en maktkamp där utrymme saknas, mer eller mindre, för idealism och vänskapsförbund. Det handlar knappast om ”parallella universa” utan om realiteter på denna jord. Och när du säger att ”all forskning visar” blir jag förstås väldigt misstänksam. Det brukar låta så när man saknar egna argument. Jag tycker att exemplet Israel/PLO visar hur eftergiftspolitik mot terrororganisationer inte lönar sig. Vg Irans anrikning av uran måste man vara bra blåögd om man tror att det enbart kommer att användas till civila atomenergianläggningar. Nyligen uppdagades vidare att Iran har ett mycket mer avancerat raketprogram än man tidigare trott. Det är bara att lägga ihop 1 och 1.

    den 11 oktober 2009 kl 21:28
  6. Wilhelm Sander säger:

    Pelle: Vi får skilja på maktkamp mellan nationalstater enligt klassiska realistiska skolan och terrorism, det är två helt olika saker. Vad gäller Iran så skrev jag i mitt första inlägg (”och den upprustning du talar om är en konsekvens av just denna retorik”) att det mycket riktigt är så att de upprustar militärt. Frågan är varför de inte skulle göra det när en närliggande granne som också har olja nyligen blev invaderad? Vad gäller frågan om terrorism- som är en separat fråga- så hänvisar jag om du läser mitt inlägg till CIAs och NSAs rapporter från innan kriget som offentliggjordes dryga halvåret sen. Du har alltså helt rätt i att jag inte gjort min egen analys av sambandet mellan aggressionskrig/militarism och terrorism. Det har USA två ledande underrättelsebyråer gjort. Om det är otillräckligt för dig så gör jag mig besväret att gräva fram referenser till den forskning (till skillnad från dina och mina lekmannaspekulationer) som gjorts.

    den 12 oktober 2009 kl 13:01
  7. pelle säger:

    Realistiska teorier kan mycket väl appliceras på den nuvarande situationen. En stormakt drar sig undan vilket orsakar ett maktvacuum. Detta får som följd att andra länder (terroristiska eller ej) flyttar fram sina positioner.

    Vg Iran handlar frågan om deras nukläera ambitioner. Det uppdagade raketprogrammet visar att Iran snart har förmågan att hota inte bara sin närmaste omgivning utan även Europa med kärnvapen. Vidare kan vi förvisso diskutera Irans rätt att skaffa sig kärnvapen med tillhörande leveranssystem. Klart är emellertid att säkerheten i Mellersta östern knappast gagnas av ytterligare en kärnvapenmakt i området, särskilt som Irans ledare flera gånger uttryckt en vilja att förinta Israel. Du säger att det saknas bevis för om Iran verkligen håller på att skapa kärnvapen. Om du menar bevis som skulle hålla i en rättegång är det säkert så. Men så starka bevis kan vi rimligen inte kräva. Vi vet att Iran dolt sitt anrikningsprogram för omvärlden. Vi vet också att behovet av kärnkraft inte kan vara så stort i ett av världens oljerikaste länder. Vi vet också att Iran knappast har varit tillmötesgående när det gäller att demonstrera att det enbart handlar om civil kärnkraft. Så det finns alla anledning att vara orolig för vad Iran sysslar med.

    Vg rapporterna från CIA och NSA som du hänvisar till skulle jag vilja veta vilka slutsatser de innehåller i mer detalj när det gäller terrorismens rötter och hur islamister reagerar på eftergiftspolitik. Jag är beredd att ompröva min uppfattning om de verkligen visar att terrorism endast är en reaktion på amerikansk aggression. Det jag reagerade på var att du hänvisade till ”all forskning” istället för att övertygande redogöra för forskningsresultaten. Jag begär inte att du ska spekulera, bara använda ditt eget omdöme och förnuft.

    den 12 oktober 2009 kl 16:54

Kommentera detta inlägg

XHTML: Du kan använda dessa taggar: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>