Skip to main content.


den 16 juni 2009


  Har du slutat slå din fru?

Gud finns nog inte, heter alltså ”Humanisternas” nya kampanj. Syftet är att uppmärksamma människor på det orimliga i att Gud trots sin (troliga) icke-existens ändå i hög grad påverkar samhället. Och det sker genom annonskampanjer på bland annat Stockholms tunnelbanor. Kampanjannonsen visar en bild på tre blågula flaggor som jag tycker är riktigt vacker:

flaggor

Jag uppskattar att ”humanisterna” visar den svenska flaggan upprätt så att vårt lands kristna rötter blir tydliga. Det är ju annars lätt att glömma bort det under dagar som dessa. Osökt kommer jag att tänka på några strofer i vår nationalsång:

Du tronar på minnen från fornstora dar,
då ärat Ditt namn flög över jorden. …
Med Gud skall jag kämpa, för hem och för härd,
för Sverige, den kära fosterjorden.

Tack, Sturmark, för att du påminner oss om vårt arv!

Nå, allt är nu inte gott med kampanjen. Genom ett webbtest vill ”humanisterna” visa oss hur pass religiösa eller oreligiösa vi är. Om testet visar att man är ”väldigt religiös” får man också veta att man tillhör en minoritet i Sverige. Testet ger återigen prov på ”humanisternas” ytterst begränsade kunskaper om religion men också på deras självgodhet och oreflekterade världsbild. Här följer några smakprov på deras lilla tankevärld:

Om jag skulle drabbas av en krissituation och behöva prata, vill jag helst ha kontakt med:
a) en präst, imam eller rabbin
b) en annan religiös ledare
c) en psykolog eller terapeut
d) en icke-religiös medmänniska

Var finns alternativet ”en medmänniska”? För visst är det så att vi först och främst vänder oss till våra vänner om det krisar. Men icke så i ”humanisternas” värld. Där talar religiösa bara med präster om sina problem.

a) jag tycker religiösa människor ska kunna välja religiösa skolor åt sina barn, så att barnen lär sig att tro som sina föräldrar.
b) jag tycker att alla barn ska ha rätt att gå i en skola som är fri från religiös påverkan. Barnen kan själv välja sin livsåskådning när de blir äldre.

Att välja en religiös friskola för sina barn handlar (givetvis) om så mycket mer än att barnen ska få rätt tro. Ofta erbjuder dessa skolor ett bättre studieklimat. Och barnen får där en lite större möjlighet att slippa statlig indoktrinering. Sedan är det tramsigt att påstå att barn i en kommunal skola väljer sin livsåskådning när de blir äldre. Alla barn, oavsett skola, tar in och lever ut någon slags livsåskådning från tidiga år. ”Humanisterna” vill också få oss att tro att den kommunala skolan är livsåskådningsmässigt neutral. Men det existerar inga sådana miljöer.

När ämnet blir aborter får vi följande alternativ att välja mellan:

a) jag tycker att samhället ska fördöma och bestraffa den som gör abort, ungefär som lagen säger i många kristna och muslimska länder.
b) jag tycker att kvinnor så långt som möjligt ska ha rätt att bestämma över sina egna kroppar utan att samhället lägger sig i. Ungefär som lagen säger i Sverige idag.

Notera att samhället både ska ”fördöma” och ”bestraffa” i det första fallet. Och att det är den som gjort abort, inte den som utfört den, som ska få lida. Alternativet är att kvinnan ska få ”bestämma över sin kropp”. Ytterligare alternativ saknas trots att många som är motståndare till aborter antagligen känner sig väldigt obekväma med det första påståendet. Ja, även jag gör det. Visst önskar jag en lagstiftning som, genom att den ser fostret som den människa det är, bestraffar dem som är inblandade i aborter. Men kvinnan är ju långt ifrån ensamt ansvarig. Läkaren har genom sin kunskap om vad en abort innebär och sin helt fria vilja det största ansvaret. Även den pojkvän eller de föräldrar som utsätter en gravid kvinna för påtryckningar bär på ett stort ansvar.

Sedan finns det inget skäl att fördöma kvinnan ytterligare än genom den dom som bestraffningen utgör. Men ”humanisterna” önskar tydligen associera försvaret av det ofödda livet med en illvilja mot kvinnor. Det är ohederligt.

Formuleringen av det ”humanistiska” alternativet är intressant. Här ska kvinnan ”så långt som är möjligt” ha rätt att bestämma över sin kropp. Men om det bara handlar om kvinnans kropp, varför då endast ge henne rätt att bestämma över den ”så långt som är möjligt”? Varför inte ge kvinnan fullständiga rättigheter över sin kropp och ge henne rätt att göra abort ända fram till förlossningen? Skälet är förstås att även ”humanisterna” förstår att fostret i mammans mage är en människa långt innan förlossningen. Men de vill inte eller kan inte reda ut när den lilla varelsen i kvinnans mage blir en människa och anpassar därför sin moraliska uppfattning till vår nuvarande lagstiftning. Det är väldigt bekvämt.

En mer konsekvent formulering vore:

b) jag tycker att kvinnor har rätt att bestämma över sin kropp. Den nuvarande lagstiftningen inskränker denna rätt efter den 18:e veckan och lagstiftningen borde därför ändras så att kvinnan har rätt att göra abort ända fram till förlossningen (precis som i USA). Endast då blir aborten fri.

Nu finns det förstås väldiga problem även med en sådan uppfattning. Och jag är glad över att ”humanisterna” inte driver en lagförändring åt det hållet. Men de borde fundera lite över vilka som är de rationella och etiska grunderna för vår nuvarande lagstiftning. Så särskilt eftersom de hyllar förnuftet och det kritiska tänkandet och påstår sig sätta människovärdet i centrum.

Till sist får vi en fråga om vem eller vad som ska få styra vår liv. Alternativen är:

a) jag tror att vi måste låta Guds vilja styra våra liv.
b) jag tror att vi människor själva måste ta ansvar för hur vi lever tillsammans. Vi ska utnyttja vårt förnuft och bör inte lita på att någon annan sköter saken, till exempel Gud.

Att välja mellan dessa är som att besvara frågan ”har du slutat att slå din fru?” Hur man än svarar blir det fel. Som kristen har jag ett ansvar, inte minst inför Gud, för hur jag lever och för hur jag använder mitt förnuft och andra begåvningar. Skillnaden mellan ”humanister” och kristna handlar här inte om vilka som tar ansvar och använder sitt förnuft utan om vad eller vem som är våra värdens källa. Läser vi ”humanisternas” program finner vi massor av värden som de vill försvara och kämpa för. Där står att ”humanismen sätter människan och människovärdet i centrum.” Och att den ”förenar medmänsklighet och förnuft i en strävan att skapa ett bättre samhälle”. Vidare att ”demokrati och mänskliga rättigheter är universella värden som måste gälla alla människor, oavsett var man råkar leva.”

Allt detta är gott. Men det räcker att gå en introduktionskurs i praktisk filosofi för att förstå att det finns allvarliga problem med att förklara existensen av universella och absoluta värden. De liksom bara hänger där löst i luften utan att någon kan ge en god inomvärldslig förklaring till deras uppkomst. Och så är det med ”humanisternas” etik och fina principer. De bara finns där och rättfärdigas aldrig.

Faktum är att ”humanisterna”, utan att vara medvetna om det, utgår från en kristen världsbild där Gud har skapat människan till sin avbild och därigenom försett henne med förnuft, kreativitet, samvete och en fri vilja med tillhörande ansvar. Av detta förklaras också det okränkbara människovärdet, hörnpelaren inom den sanna humanismen. Det är Gud själv som är källan till allt det goda som ”humanisterna” i sitt program säger sig sträva efter. Genom att ständigt angripa kristendomen sågar de därför av den gren som de själva sitter på. Det är nu inte unikt för dem. Bara lite extra tydligt.

Läs mer om kampanjen i Resumé. Läs om andras reaktioner i Dagen. Se debatt mellan Elisabeth Sandlund och Christer Sturmark på SVT:s Gomorron Sverige.

Andra bloggar om: , , , , , ,

Du kan kommentera, eller pinga från din egen sajt.



5 kommentarer till “Har du slutat slå din fru?”

  1. Peo säger:

    Jag tycker din avslutning är bra. Det är så otroligt svårt att visa detta bara. Men kanske det ligger i självanalysens problem; att titta på sig själv utifrån samtidigt som man är kvar inuti

    den 16 juni 2009 kl 23:55
  2. Kaffepaus säger:

    Bra och korrekt avslutning som Peo skriver.

    Ännu lustigare är det att på Sturemarks blogg kan läsa hur han, som det heter på kvällstidningsspråk, – ”rasar” mot kulturrelativism. Det är stor humor!

    den 18 juni 2009 kl 19:32
  3. Niclas Nilsson säger:

    Hej Pelle!

    För några månader sedan var vi på besök på förlossningen och fick då reda på att de numera har rimligt goda chanser att rädda för tidigt födda barn från vecka 24. Jag har, som du säkert aldrig tvivlat på, aldrig varit emot tidiga aborter, men det kommer onekligen bli diskussioner (inte minst politiskt och lagstiftningsmässigt) den dagen det inte längre finns ett glapp mellan den lagstiftade tidpunkten för senaste abort och när läkarna utan bekymmer räddar barn från samma tidpunkt eller tidigare.

    Då om inte förr lär det bli en synnerligen intensiv debatt, och det lär onekligen vara ett sanningens ögonblick för alla oss som inte känner att befruktniningen är den rätta tidpunkten att dra gränsen för abort. Vi har en del att fundera på under tiden glappet minskar tills det är helt utplånat.

    En intressant (men i dagsläget mycket, mycket avlägsen) tanke är att det kanske en dag är rutinjobb att odla barn i laboratorier? Från levande eller döda människor. Kanske att det kan räcka med att ha lite DNA från någon person för att kunna göra ett barn med den personen som förälder? Förälder mot sin vilja får helt annan dimension den dagen.

    Det finns en del att fundera på helt klart.

    Mvh
    Niclas

    den 28 juni 2009 kl 4:22
  4. Gabriel säger:

    Jag var inne och kollade på testet för någon vecka sen. Vilket skämt! Det liknar mest ett dåligt facebook-test där alla svar leder till samma resultat.

    Tack för en unik, rak och grym blogg!

    den 7 juli 2009 kl 21:07
  5. pelle säger:

    Hej Niclas!

    Ursäkta det väldigt sena svaret. Jag har varit upptagen med vårt nya hus och det är först nu som jag börjar få lite tid över på kvällarna.

    Kul att du börjat tänka i dessa banor! Det som ligger bakom den svenska lagstiftningen om aborter är det sk livsduglighetskriteriet. Det säger att aborter inte får ske när fostret är ”livsdugligt”, dvs när det kan överleva utanför kvinnan. Det gör att medicinska framsteg ständigt flyttar gränsen bakåt för när aborter inte längre får ske. Men är detta sk livsduglighetskriterium verkligen något som borde ligga till grund för vår lagstiftning? Jag tycker inte det. För det första ser jag inte hur vårt människovärde påverkas av hur pass beroende vi är av mamma. Vi har ett unikt människovärde på grund av att vi är människor, inget annat.

    För det andra är talet om fostrets livsduglighet cyniskt eftersom det är livsdugligt bara det får vara kvar där det ska vara. I mammas mage är ett foster före vecka 22 livsdugligt. Det är vi vuxna som gör det livsodugligt genom att ta ut fostret från dess rätta miljö. I sin miljö, mammas mage, får fostret allt den behöver för att växa. Alla människor har passerat detta stadium i livet, det hör så att säga till det normala. Så borde vi inte tänka tvärtom: eftersom människan i denna fas i livet är så svag och utsatt, borde vi inte särskilt beskydda denna varelse.

    Allt väl!

    den 6 september 2009 kl 20:37

Kommentera detta inlägg

XHTML: Du kan använda dessa taggar: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>


Fatal error: Uncaught Error: Call to undefined function show_subscription_checkbox() in /var/www/poluha.se/basun/wp-content/themes/gila/comments.php:89 Stack trace: #0 /var/www/poluha.se/basun/wp-includes/comment-template.php(1554): require() #1 /var/www/poluha.se/basun/wp-content/themes/gila/single.php(41): comments_template() #2 /var/www/poluha.se/basun/wp-includes/template-loader.php(106): include('/var/www/poluha...') #3 /var/www/poluha.se/basun/wp-blog-header.php(19): require_once('/var/www/poluha...') #4 /var/www/poluha.se/basun/index.php(17): require('/var/www/poluha...') #5 {main} thrown in /var/www/poluha.se/basun/wp-content/themes/gila/comments.php on line 89