Skip to main content.

den 13 november 2008


  Eva Dahlgren skiter i vem som tänder stjärnorna

Per Ewert, frilansskribent, och Stefan Gustavsson skriver i Norrbottens-Kuriren om Eva Dahlgren och Humanisterna. Eva Dahlgren är ju mest känd för sin låt ”Vem tänder stjärnorna?” från 90-talet. Då fanns det hos Eva Dahlgren en öppenhet för det andliga. Men nu har hon tyvärr fallit för neohumanismen och hon har deklarerat att hon inte tror på Gud. Ewert och Gustavsson kommenterar en intervju i tidningen Humanisten där Eva Dahlgren talar om hur hon kom att vända Gud ryggen. Så här säger hon:

Och framför allt kände jag, att jag vill inte tro på Gud. Jag kände att det låg ett slags omänsklighet i gudstron, som jag inte tyckte om. Jag ville tro på oss som är här. Att vi måste ta vårt ansvar. Så egentligen lämnade jag frågan med: ”Jag skiter i om Gud finns eller inte, men för mig så är han inte här.”

Om detta skriver Ewert och Gustavsson, och här får de verkligen till det:

Eva Dahlgren har haft hela 17 år på sig att fundera över vem som tänder stjärnorna. Och till slut avfärdar hon frågan med förklaringen att hon helt enkelt inte vill att Gud ska finnas, så därför struntar hon i saken. Onekligen en anmärkningsvärd motivering för en fråga med sådan dignitet.
Ingemar Hedenius förespråkade grundprincipen ”att inte tro på något, som det inte finns några förnuftiga skäl att anse vara sant.” Denna princip har knappast varit vägledande för Eva Dahlgrens val att bli ateist.

Så är det och Christer Sturmark, som intervjuar henne, verkar inte reflektera över hennes oförnuftiga hållning. Och här får Ewert och Gustavsson till det igen:

Kanske bör vi istället lyfta fram Eva Dahlgren som ett föredöme? Det skulle ju kunna vara så att hon helt enkelt bara är mer uppriktig än de flesta andra ateister. För tänk om sekulärhumanismen främst är byggd på smak, inte på argument?

Ja, säg mig den ateist som baserar sin övertygelse på goda argument.

Läs hela artikeln! Och läs även intervjun med Eva Dahlgren. Samtalet mellan Sturmark och Dahlgren illustrerar verkligen den nya humanismens närmast skrattretande ytlighet.

Per Ewert kommer i dagarna ut med en bok som heter just Vem tänder stjärnorna? Boken vill vara ett heltäckande försvar för den kristna tron utifrån människans stora existentiella frågor. Det verkar lovande.

Andra bloggar om: , , ,