Bengt Malmgren, den katolske läkaren och bloggaren, har skrivit ett par inlägg som jag opponerat mig mot. Det första handlade om en bok skriven av journalisten Chris Hedges med titeln ”Amerikanska fascister – den kristna högern på frammarsch”. Bengt reagerade väldigt kraftfullt och instämde i Hedges kritik av den amerikanska kristna högern. Han gick så långt att han skrev att ”den kristna högern är fascister och fastän de kallar sig kristna har deras budskap mycket lite att göra med kristen tro.”
Nu har jag inte läst boken men efter att lyssnat på en halvtimmes lång intervju med författaren fick jag det bestämda intrycket att det inte verkar vara så många människor som hyser dessa extrema uppfattningar som Hedges etiketterar som högerkristna. Så jag reagerade på Bengt Malmgrens kraftfulla påhopp. Det är ju tyvärr så att begreppet ”högerkristna” spökar här i Sverige där kristendomsfientlig vänster är normen. Och jag tycker att det är tråkigt att Bengt, som ju verkar vara en redig person, spär på den rädsla som finns för denna grupp. Bengt retirerade så småningom. Läs mer här.
Bengt har nu inlett en ny diskussion som handlar om hur man ska rösta som seriös kristen i USA. Diskussionen tar sin utgångspunkt i en skrift jag hittat hos Catholic Answers, en katolsk radiostation tillika sajt som tillhandahåller många apologetiska redskap för främst katoliker. Skriften heter ”Voters Guide for Serious Catholics” (finns som pdf och film). Skriften skiljer på icke-förhandlingsbara (primära) och förhandlingsbara (sekundära) frågor. De icke-förhandlingsbara frågorna de räknar upp är:
1. Aborter
2. Eutanasi
3. Embryonal stamcellsforskning
4. Mänsklig kloning
5. Samkönade äktenskap
För dessa frågor finns en tydlig undervisning från katolska kyrkan. Kort sagt, allt ovan är synd och att stödja en kandidat som förespråkar någon av dessa punkter är därför klandervärt.
Det finns förstås en mängd andra viktiga frågor. Dessa är Irakkriget, skatter, miljöpolitik med mycket mera. Men gemensamt för dessa är att det för dessa frågor inte existerar ett entydigt gott eller ont ställningstagande, i varje fall inte i dagsläget. Funnes det en tydlig väg framåt som skulle rädda jordklotet från överhettning och ett parti klart ignorerade den, ja då borde även miljöfrågan bli primär och få samma tyngd som abortfrågan. Men så är det inte. Bara för att ta ett exempel.
Guiden citerar Joseph Ratzinger som sagt följande medan han basade för den teologiska renhållningen inom kyrkan:
Not all moral issues have the same moral weight as abortion and euthanasia. For example, if a Catholic were to be at odds with the Holy Father on the application of capital punishment or on the decision to wage war, he would not for that reason be considered unworthy to present himself to receive Holy Communion. While the Church exhorts civil authorities to seek peace, not war, and to exercise discretion and mercy in imposing punishment on criminals, it may still be permissible to take up arms to repel an aggressor or to have recourse to capital punishment. There may be a legitimate diversity of opinion even among Catholics about waging war and applying the death penalty, but not however with regard to abortion and euthanasia.
Tittar man sedan på det politiska läget finner man att det demokratiska partiet förespråkar alla fem punkterna ovan. För republikanerna gäller oftast motsatsen. Av denna anledning får republikanerna en majoritet av de evangelikalt kristnas röster. Däremot har de problem med katolikerna av någon anledning.
Min slutsats är därför att givet uppdelningen mellan primära och sekundära frågor och givet de fem frågorna ovan, ja då bör en seriös kristen rösta på republikanerna i valet. Valet av Sarah Palin som vice har gjort det valet ännu lättare.
Nu håller ju Bengt inte med. Han tycker jag är svartvit och fyrkantigt platt. Men mer om det på hans blogg. Diskussionen pågår nu.
Andra bloggar om: kristen höger, USA, valet, abort, irakkriget
Sparat under abort, krig, kristenheten, USA - pelle @ 22:01 - kommentarsflöde - 
skriv ut
Du kan kommentera, eller pinga från din egen sajt.
7 kommentarer till “Om varför en kristen bör vara höger”
-
Jonny Nilsson säger:
Jag tycker att de fem punkterna borde kompletteras med en sjätte punkt, nämligen det kollektiva ansvaret för de fattiga. I den frågan tror jag att de flesta anser att demokraterna har en mer kristelig politik. Så det är inte helt givet att republikanerna vinner en jämförelse. Det beror på vad man anser väger tyngst. För egen del skulle jag förmodligen rösta på republikanerna, men med stor tvekan eftersom det inom partiet finns starka strömningar av moralisk nedlåtenhet gentemot mänskliga misslyckanden.
-
Lars Flemström säger:
Det finns inget axiom, som säger att en kristen bör vara höger. Med sådana påståenden ställer man vänsterblocket utanför kyrkans frälsningsuppdrag, vartill man vänder vänsterblocket mot kristendomen.
I stället måste kyrkan av-partipolitiseras!
Om man analyser de fem punkterna, ser man att tre olika kategorier, som inte alls kan ha samma prioritet.
Kategori 1, dödande av mänskliga individer:
a) abort
b) eutanasi
c) embryonal stamcellsforskning. Man skapar eller håller vid liv mänskliga individer för att forskas på och sedan dödas.
Kategori 2, mänsklig kloning:
Man massproducerar människor med utvalda egenskaper, en form av människoavel, framställning av övermänniska. Människan har tagit över Skaparens roll.
Kategori 3, enkönade äktenskap. Här handlar det om att ge legitimitet åt något som kyrkan anser vara synd. Det är märkligt att inte preventivmedel och omgiften tas med, eftersom Katolska kyrkan förbjuder även det. Men detta skulle medföra att amerikanska katoliker inte kan rösta på något parti.
-
Pelle Poluha säger:
Jonny, jag instämmer delvis i detta. Denna Voters Guide som jag refererar till skriver att principen att vi ska visa solidaritet med de fattiga är icke-förhandlingsbar. Däremot är inte metoden det. Dvs om man ska göra det kollektivt via skattesedeln eller skapa större utrymme för privata initiativ som bistår de fattiga.
-
Pelle Poluha säger:
Lars, det är sant att det inte finns ett sådant axiom. Jag har funderat på detta med höger- resp vänsterkristendom idag sedan jag lästa om Broderskapsrörelsens manifest för en kristen vänster. Helt klart är att det enbart finns en kristendom, den som vilar på apostlarnas grund. Därför är det missledande att tala om både vänsterkristna och högerkristna. Det jag menade var att i dagsläget är det endast partier högerut som står för värden som är omistliga för en kristen. Situationen kan vara en annan imorgon. Det finns inget som säger att inte socialdemokraterna skulle kunna bli emot abort, exempelvis.
-
Lars Flemström säger:
Jag har skrivit några kommentarer till inlägg om ”den kristna vänstern” på s-bloggar.se
Först skriver man om kristna arbetare som bekämpade kyrkans stöd åt de besuttna förr i tiden, ett klart politiskt ställningstagande av kyrkan. Vad säger att de kristna arbetarna inte hade samma teologiska åsikter, som de präster som var deras politiska motståndare? Sedan utser man ”den kristna högern” idag till de nya politiska motståndarna, men då är det ”högerns” teologiska åsikter man ger sig på! Och inte den ekonomiska politik som kristna moderater m.fl bedriver.
Om man menar att politiska, ekonomiska och sociala faktorer gör aborter nödvändiga får man väl säga det, och inte angripa den teologiska åsikten att det är synd. Då för vi en ”vänsterkristendom” och en ”högerkristendomen”. För mig känns det ganska angeläget att abortmotståndare, som röstar vänster (valhemligheten!) också garanteras rätten att arbeta politiskt inom de partier som de röstar på, får vara med i de interna rådslagen o.s.v. Men det går ju inte om vi börjar partipolitisera de teologiska åsikterna. Detta är en fråga om både religionsfrihet och demokrati.
Jag gissar att du och jag, Pelle, är någotsånär förtrogna med de kristna lärorna om statens och kyrkans olika uppgifter, men misstänker att de kristna sossarna inte riktigt vet hur de handskas med detta. Inte minst för sin egen skull, för att säkra den valseger som ligger inom räckhåll, borde sossarna lära sig skilja bättre mellan religion och politik och undvika klasskampsretorik mot rent teologiska åsikter.
-
Jonny Nilsson säger:
Pelle: Ja, metoderna för att bistå fattiga kan ju skifta. Som konservativ är förstås idealet att det sker ideellt. Men det fungerar bara i ett samhälle där kulturen är präglad av detta ideal, vilket har varit fallet i områden där kristendomen varit stark. I ett samhälle där de kristna idealen allt mer får ge vika, så tror jag att staten måste ta allt mer av det ansvaret.
-
Antikunskapskultur på nätet mm « Johan Stenberg säger:
[…] Nåväl, jag hoppas få se mer av den typen av debatter. Läs inlägg och kommentarer här, här och här. […]
Kommentera detta inlägg
Jag tycker att de fem punkterna borde kompletteras med en sjätte punkt, nämligen det kollektiva ansvaret för de fattiga. I den frågan tror jag att de flesta anser att demokraterna har en mer kristelig politik. Så det är inte helt givet att republikanerna vinner en jämförelse. Det beror på vad man anser väger tyngst. För egen del skulle jag förmodligen rösta på republikanerna, men med stor tvekan eftersom det inom partiet finns starka strömningar av moralisk nedlåtenhet gentemot mänskliga misslyckanden.
Det finns inget axiom, som säger att en kristen bör vara höger. Med sådana påståenden ställer man vänsterblocket utanför kyrkans frälsningsuppdrag, vartill man vänder vänsterblocket mot kristendomen.
I stället måste kyrkan av-partipolitiseras!
Om man analyser de fem punkterna, ser man att tre olika kategorier, som inte alls kan ha samma prioritet.
Kategori 1, dödande av mänskliga individer:
a) abort
b) eutanasi
c) embryonal stamcellsforskning. Man skapar eller håller vid liv mänskliga individer för att forskas på och sedan dödas.
Kategori 2, mänsklig kloning:
Man massproducerar människor med utvalda egenskaper, en form av människoavel, framställning av övermänniska. Människan har tagit över Skaparens roll.
Kategori 3, enkönade äktenskap. Här handlar det om att ge legitimitet åt något som kyrkan anser vara synd. Det är märkligt att inte preventivmedel och omgiften tas med, eftersom Katolska kyrkan förbjuder även det. Men detta skulle medföra att amerikanska katoliker inte kan rösta på något parti.
Jonny, jag instämmer delvis i detta. Denna Voters Guide som jag refererar till skriver att principen att vi ska visa solidaritet med de fattiga är icke-förhandlingsbar. Däremot är inte metoden det. Dvs om man ska göra det kollektivt via skattesedeln eller skapa större utrymme för privata initiativ som bistår de fattiga.
Lars, det är sant att det inte finns ett sådant axiom. Jag har funderat på detta med höger- resp vänsterkristendom idag sedan jag lästa om Broderskapsrörelsens manifest för en kristen vänster. Helt klart är att det enbart finns en kristendom, den som vilar på apostlarnas grund. Därför är det missledande att tala om både vänsterkristna och högerkristna. Det jag menade var att i dagsläget är det endast partier högerut som står för värden som är omistliga för en kristen. Situationen kan vara en annan imorgon. Det finns inget som säger att inte socialdemokraterna skulle kunna bli emot abort, exempelvis.
Jag har skrivit några kommentarer till inlägg om ”den kristna vänstern” på s-bloggar.se
Först skriver man om kristna arbetare som bekämpade kyrkans stöd åt de besuttna förr i tiden, ett klart politiskt ställningstagande av kyrkan. Vad säger att de kristna arbetarna inte hade samma teologiska åsikter, som de präster som var deras politiska motståndare? Sedan utser man ”den kristna högern” idag till de nya politiska motståndarna, men då är det ”högerns” teologiska åsikter man ger sig på! Och inte den ekonomiska politik som kristna moderater m.fl bedriver.
Om man menar att politiska, ekonomiska och sociala faktorer gör aborter nödvändiga får man väl säga det, och inte angripa den teologiska åsikten att det är synd. Då för vi en ”vänsterkristendom” och en ”högerkristendomen”. För mig känns det ganska angeläget att abortmotståndare, som röstar vänster (valhemligheten!) också garanteras rätten att arbeta politiskt inom de partier som de röstar på, får vara med i de interna rådslagen o.s.v. Men det går ju inte om vi börjar partipolitisera de teologiska åsikterna. Detta är en fråga om både religionsfrihet och demokrati.
Jag gissar att du och jag, Pelle, är någotsånär förtrogna med de kristna lärorna om statens och kyrkans olika uppgifter, men misstänker att de kristna sossarna inte riktigt vet hur de handskas med detta. Inte minst för sin egen skull, för att säkra den valseger som ligger inom räckhåll, borde sossarna lära sig skilja bättre mellan religion och politik och undvika klasskampsretorik mot rent teologiska åsikter.
Pelle: Ja, metoderna för att bistå fattiga kan ju skifta. Som konservativ är förstås idealet att det sker ideellt. Men det fungerar bara i ett samhälle där kulturen är präglad av detta ideal, vilket har varit fallet i områden där kristendomen varit stark. I ett samhälle där de kristna idealen allt mer får ge vika, så tror jag att staten måste ta allt mer av det ansvaret.
[…] Nåväl, jag hoppas få se mer av den typen av debatter. Läs inlägg och kommentarer här, här och här. […]