- basun - http://basun.poluha.se -

Ett är nödvändigt

Dagens evangelietext från Lukasevangeliets 10 kapitel [1] berör mig alltid starkt. Så här lyder den:

Medan de var på väg gick han in i en by, och en kvinna som hette Marta bjöd honom hem till sig. Hon hade en syster vid namn Maria, som satte sig vid Herrens fötter och lyssnade till hans ord. Men Marta tänkte på allt hon hade att ordna med. Hon kom och ställde sig framför Jesus och sade: ”Herre, bryr du dig inte om att min syster låter mig ensam ordna med allt? Säg åt henne att hjälpa till.” Herren svarade henne: ”Marta, Marta, du gör dig bekymmer och oroar dig för så mycket, fast bara en sak behövs. Maria har valt det som är bäst och det skall inte tas ifrån henne.”

Mina sympatier går till Marta och jag vet att jag inte är ensam om det. Marta arbetar och Maria hjälper inte till. Klart Marta blir irriterad. Och klart att Marta ägnar sina tankar åt maten, de har ju Jesus på besök och nog förtjänar han en fin middag. Marta vill göra något för Jesus. Maria verkar inte bry sig om sådant. Jesus är ju på besök, det är han som är viktig. Låt oss äta en varm korv eller en enkel smörgås. Eller bra drick vatten. Maten är inte det viktigaste. Och Jesus ger Maria rätt. Hon har valt det viktigaste, att vara nära Jesus och lyssna till honom.

En reflektion jag fick under eftermiddagen var denna: Som kristen ska jag ju be och arbeta (ora et labore). Det kan tyckas som att jag ska ha lite av Marta och lite av Maria. Och det är en vanlig utläggning av texten, att vi ska balansera dessa figurer inom oss. Men Jesus säger att ”bara en sak behövs.” Och ska vi då inte kunna satsa helhjärtat på detta enda, det vill säga att sitta vid Jesu fötter? Inte behövs det någon balans här. Men vårt arbete då? Ska vi inte arbeta, som Marta gör? Självklart är det så. Men kanske, och detta är ett kanske, är det så att vårt arbete bäst föds ur vår gemenskap med Jesus. Gemenskapen med Jesus skulle kunna både rusta och inspirera oss för arbetet. Om detta blir grunden för arbetet tror jag att vi skulle slippa Martas irritation på dem som vi bedömer som lata. Vi jobbar ju då för att vi vill det, inte för att vi måste.

Den katolske filosofen Peter Kreeft [2] (en av mina stora inspirationskällor) har en lysande föreläsning om denna text [3]. I föreläsningen talar han om hur viktigt det är för oss ”kulturkrigare” att inse kulturkrigets oviktighet. Det är viktigt men samtidigt oviktigt. Ty endast ett är nödvändigt. Lyssna, njut, bli berörd och sätt dig sedan vid Jesu fötter. Sedan kan stora saker hända.