Skip to main content.


den 2 januari 2008


  Mycket tjat om homoäktenskap

Linda Skugge, som jag vanligtvis inte läser, skriver i Expressen (30/12) att kd måste sluta tjata om ”homoäktenskap” och ge upp sitt försvar av äktenskapet. Anledning: det är mossigt, stofiligt och gammeldags. Hon skulle ha kunnat tillägga att det också är reaktionärt, dinosauriskt och kung-och-fosterlandigt för att ytterligare understryka tomheten i sin argumentation. ”Homoäktenskap” är alltså inne och alla som säger något annat är ute. Typ så ba.

När Skugge närmar sig ett argument låter det så här: ”Låt vuxna människor gifta sig med vem de vill.” Hon skriver ”vem” men kunde lika gärna ha skrivit ”vilka”. För det är ju kärleken som räknas, inget annat. Och är inte tvåsamhetsidealet ganska konservativt, egentligen? Och varför, i kärlekens namn, avgränsa sig till vuxna individer? Barn och ungdom kan älska som få andra. Nej, låt oss alla få gifta oss med vem eller vilka vi behagar. Ty ”svenska folket gillar kärlek”.

Eller så kan vi låta oss styras av goda principer. Som att ord bör behålla sin naturliga innebörd om vi ska undvika språkförbistring. Och viktigare: att relationen mellan man och kvinna är och bör få vara unik eftersom den är fundamentet för alla goda samhällen. Att införa homogifte och senare månggifte kommer inte att förändra detta. Lagändringen, om den nu kommer, kommer däremot att ge en stark signal från överheten om att äktenskapet inte är särskilt viktigt för vårt land. Och våra beteenden kommer så sakteliga att förändras. Och antalet trygga hem för barnen att växa upp i att minska. Så blir Sverige ett sämre land att leva i. För alla.

Slutligen några ord om vem som egentligen tjatar om ”homoäktenskap”. Att frågan diskuteras mycket beror inte på den minskande skaran nej-sägare utan på den klick högröstade ja-sägare som utan goda skäl och med retoriska knep försöker genomdriva en förändring av den mycket traditionstyngda institution som kallas äktenskap. De som argumenterar mot förändringen gör det i så stark motvind att de knappt hörs. Men de stör. Som små saltkorn i förruttnelsen.

Andra bloggar om: , ,

Share on FacebookTweet about this on TwitterShare on Google+Share on LinkedInEmail this to someonePin on PinterestShare on TumblrShare on Reddit

Du kan kommentera, eller pinga från din egen sajt.



Kommentera detta inlägg

XHTML: Du kan använda dessa taggar: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>