- basun - http://basun.poluha.se -

Trilogin om ringarnas herre – ett mästerverk

I morse läste jag klart den sista boken i Tolkiens trilogi om ringarnas herre. Det har tagit ett tag men har absolut varit värt tiden. Filmerna är bra men böckerna står i en klass för sig. Karaktärerna är genomgående ädlare utan att bli platta och tråkiga. Dialogen är full av liv och smärta. Och handlingen rör sig snabbt framåt.

Det finns förstås så mycket att säga om dessa böcker. Filosofen Peter Kreeft har en mycket inspirerande föreläsning med rubriken Christianity in Lord of the Rings [1]. Lyssna och njut. Väljer du att dyka in i böckerna väntar dig passager som denna:

Högt ovan Ephel Dúath i väster var natthimlen ännu dunkel och blek. Där, framkikande mellan molntrasorna ovanför en mörk spets högt upp i bergen, såg Sam en vit stjärna blinka en stund. Han greps av dess skönhet när han blickade upp från detta utlämnade land, och hoppet återvände. Ty som en klar och kall pil trängde en tanke in i honom: när allt kom omkring var skuggan bara något litet och övergående. Det fanns ljus och stor skönhet som för alltid låg utom dess räckhåll. När han sjöng i tornet hade det varit trots snarare än hopp; ty då hade han sig själv i tankarna. För ett ögonblick bekymrade han sig inte om sitt eget öde, eller ens om sin husbondes. Han kröp tillbaka in under snåret och lade sig bredvid Frodo, sköt all fruktan ifrån sig och föll i djup rofylld sömn.

Sam, käre Sam.